Nu varvar vi ner …

Ovanstående rubrik kommer automat-översättningar till olika språk inte att kunna hantera. På svenska är det fyndigt, tycker jag.

Vi ligger just nu utanför varvet där TuSan ska lyftas på land imorgon. 8 veckor till sjöss är nu över och nu väntar vinterhalvåret hemma. Ombyte förnöjer och vi ser fram emot att träffa släkt och vänner igen, samt fira jul.

Efter Astro (förra blogg-inlägget) vände vi österut och låg delvis i naturhamn, delvis vid stadskajer. Inget speciellt, egentligen – vi tog det lugnt och fick gå för motor för det mesta eftersom det nu inte blåste någon vind att tala om.

Förutom när vi låg i en vik på den lilla ön Moni. Det skulle blåsa svaga vindar från i princip alla håll under den kommande natten och vi bestämde oss därför att göra en så kallad ’Med mooring’ – alltså att kasta ankaret ganska långt ut, backa in mot stranden och sedan sätta linor fast i stranden (stenar i vårt fall). Båten kan därmed inte svänga längre. Fördelen med detta är att det tar mindre plats så att fler båtar kan använda samma vik, dessutom hålls fören förhoppningsvis mot vågorna. När det nu skulle blåsa från en mängd håll skulle båten svänga mycket så med-mooring kändes bättre. Det skulle ju inte blåsa så mycket.

Början av kvällen var lugn men vid 21.30-tiden blåste det plötsligt och hastigt upp. Vindar över 10 meter per sekund (18 knop) som definitivt inte hade prognostiserats av väderprognoserna. Självfallet från sidan och nu kunde ju TuSan inte svänga med vinden längre … satt ankaret verkligen så bra som vi trodde och hoppades? Ott satt ankarvakt och vid 1-tiden på morgonen mojnade vinden och läget var åter lugnt. Allt höll men vi är fortsatt skeptiska till med-mooring och tycker att svaj-ankring med gott om kätting är att föredra.

Från Moni fortsatte vi till Vathy (som betyder ’hamn’ på grekiska, därmed finns det många orter med detta namn). Här har vi varit förut och när vi kom dit fanns det gott om plats vid stadskajen, förtöjningen gick hur bra som helst. Det är ju slutet på säsongen så man behöver inte oroa sig för att få plats.

Trodde vi.

Vid 17-tiden kommer det in båt efter båt – det var ett gäng som hade haft någon form av race och skulle ha sin slutfest i Vathy. Hamnen blev knökfull och det hördes en och annan svordom när ankare kastades både hit och dit. Vi var glada för att ha kommit i tid!

Efter Vathy fortsatte vi till Epidauros, en by med stadskaj. Återigen en enkel förtöjning och lugn natt. Byn stoltserar med en egen, gammal amfiteater – mycket mindre än den stora som vi besökte för en vecka sedan men trevlig för det.

Den stora grejen i Epidauros är den sjunka staden som ligger på bara ett par meters djup nära stranden – man kan alltså snorkla på den utan problem. Vi har tyvärr ingen undervattenskamera så denna bild har jag hittat på annan plats.

Epidauros var vår sista riktiga etapp på denna resa – vi åkte till en vik nära varvet för att tillbringa natten där och kunna komma till varvet tidigt på morgonen, då det förhoppningsvis skulle blåsa mindre. Man behöver backa in båten i fållan där hon ska lyftas och i våras blev det stressigt när det blåste stark sidvind. Det ville vi undvika genom att komma dagen före lyftet (söndag) och på så sätt kunna invänta svagare vindar vid behov. Nu lyckades vi lägga oss i fållan på en gång innan vinden ökade för mycket – skönt!

På 8 veckor har vi gått 788 sjömil (1 460 km) och haft det hur bra som helst. Inga tillbud, närmast var väl en jobbig natt utanför Kalymnos när vi fick ankra om flera gånger i den starka blåsten.

Nu får TuSan vila över vintern, vi räknar med att återvända hit i april kommande år.

Det går ingen nöd på oss!