Kreta (Chania) – Milos – Serifos – Kythnos

Det har snart gått 2 veckor utan blogg-inlägg och självfallet har det hänt en hel del.

På Kreta avvaktade vi dels bättre vindar, dels att krya på oss efter Covid. I och med detta höll vi oss mest på båten men till sist kunde vi komma iväg.

Vindarna bestämde att vi skulle rakt norrut till ön Milos, ca 80 sjömil. Det betyder att en del av resan måste gå i mörker och därför valde vi att lämna Chania på eftermiddagen för att anlända till Milos nästa morgon. Vi fick en fin seglats i början men efter hand dog vinden och det blev motorgång fram till Milos, där vi la oss på stads-bryggan.

Här har man ännu ett eget sätt att ta betalt – för oss ca 8 € om dagen, men sedan tillkommer en engångsavgift för vatten om 4€, oberoende av hur länge man stannar och hur mycket (eller litet) vatten man använder.

Milos är mest känt för att statyn Venus av Milo hittades här på 1820-talet och sedan togs till Paris, där den nu står i Louvren. Frankrike hade blivit av med en annan parad-pjäs, Venus av Medici som återgått till Italien, och därför höjdes Venus av Milo till skyarna såsom varandes ett mästerverk. Då den daterades till ’fel’ epok gjorde man sig glatt av med sockeln, där datum framgick. Det gällde ju att ha ’rätt’ mästerverk …

Vi hyrde en bil (30€/dag efter prut) och åkte runt på ön. Det finns några häftiga stränder, bl a en med sandstensformationer som är helt fantastiska. Vi gick runt och njöt av dessa när en katt plötsligt kommer springande i full fart från 30-40 meter och attackerar Buster, som inte hade sagt något! Ott jagade bort katten och ingen skada var skedd men vi har aldrig varit med om liknande förut.

En annan strand var nära lava-grunden att sanden var så varm att en lokal restaurang erbjuder lava-sand värmd mat på menyn! Vi provade inte men gick på stranden, grävde man ner tårna i sanden ca. 10 cm kändes det nästan obehagligt varmt!

I gästhamnen låg en fransk Nauticat 40, alltså TuSan’s lilla-syster, och vi hade ett trevligt umgänge med deras besättning, ett fransk par. Kul att jämföra båtar, de är ju snarlika men ändå med diverse skillnader.

Vindarna skulle börja strula för oss och vi fortsatte därför till Serifos (Sykamia-viken), en dagsetapp norrut. Här låg vi 2 båtar i viken och hade en lugn natt. Ganska vanlig vik med några få hus, inget speciellt att berätta. OK för övernattning men inte mycket mera.

Dagen efter fortsatte vi till Kithnos (Agios Stefanos), återigen norrut. Vindprognosen sa att det ska blåsa upp ordentligt och här finns en vik som ska erbjuda gott skydd. Vid ankomst är vi enda båten och det ser faktiskt väldigt trevligt ut, det finns 2 restauranger och en kyrka på en udde som bjuder till promenad.

Första natten var ganska lugn. Vi åt middag på O’Kathrys, en restaurang med en godaste maten hittills i Grekland! Dessutom till ett vettigt pris. De använde en del egenproducerade råvaror.

Nästa dag såg en lång promenad till kyrkan, delvis genom terrängen, som gjorde att vi var ganska trötta när vi kom tillbaka till båten. Nu började det blåsa upp ordentligt och vid 21 tiden märker vi att vi draggar – alltså att båtens ankare släpar på havsbotten istället för att sitta fast. Vindarna är nu över kulingstyrka, det är mörkt och ankaret fastnar i förpeken! Ganska stressig situation men vi reder ut det hela och ankrar om, nu med extra mycket kätting ute så att det ska hålla.

Det går inte att bara sova utan en av oss får vara uppe och bevaka ankringen så att vi inte draggar igen. Som mest har vi vindbyar på över 20 meter per sekund, det är ca. 40 knop! Ankaret håller och nästa dag, idag, blåser det kraftigt hela dagen. Vi har inte kunnat gå iland med Buster ännu eftersom vi inte vill lämna båten obevakad och bara en av oss ombord räcker inte till om vi behöver hantera ankare och styra båten samtidigt. Som tur är Buster bra på att hålla sig, dessutom ska vinden avta framåt kvällen och då får han en promenad.

Vindprognosen säger nu att det fortsätter att blåsa men mindre och mindre så att vi hoppas kunna fortsätta i övermorgon (måndag). Då går vi nog västerut så att fastlandet skyddar oss för de starkaste vindarna. Som alltid kan man göra en plan men man måste vara beredd på att revidera densamma när omständigheterna ändras.

Det går ingen nöd på oss (för Google translate: på svenska betyder det att ’vi har inga problem, det går bra för oss’)