Innan vi åkte från Katakolon kom den lokale entreprenören Yannis förbi. Han säljer vin, oliver, olivolja, frukt och tillhandahåller dusch och övernattningsrum. Han omnämns ofta i Navily, en app för erfarenhetsutbyte för båtfolk. Vi köpte vin, oliver, olivolja och frukt av honom till en billig peng, men nog får man vad man betalar för … vinet var sisådär och oliverna har en beskare/vassare smak än de vanliga. Men vi vill gärna stödja de lokala entreprenörerna och att prova på ingår ju i reseupplevelserna!
Seglar / motorseglare till Pylos på sydvästra Peloponnes. Byn ligger vid en stor vik, nästan ett litet innanhav. Enligt Navily-appen finns en ofullständig marina (ett EU-projekt) där man kan lägga till kostnadsfritt. Den lokala piraten kom och hjälpte till att förtöja – säg 5 minuter! – och ville sedan ha 10€! Litet hjälp till de fattigare ska man ju kunna ge men detta smakade inte gott.
Pylos utmärker sig på flera sätt. Det har utkämpats flera viktiga sjöslag här genom tiderna, såväl romartiden som på 1800-talet. Dessa har då kraftigt påverkat Greklands framtid och självständighet. Som ett annat tecken på detta finns en stor fästning som är ovanligt välbevarad, så även här har vi tittat på gamla stenar.
Vår vistelse i Pylos sammanföll med en grekiska ortodoxa påsken vilket märktes på olika sätt, bl a hade kyrkan sorg-ringning i kyrkklockan hela långfredagen – oavbrutet! Ding ding dong ding dong i moll. Affärerna höll dock öppet trots att vi trodde att det skulle vara stängt.
Från Pylos fortsatte vi runt udden, en kort färd för motor, till Methonis. Ännu en (stor) fästning att beskåda men pga. påskhelg stängde den tidigt så Päivi fick göra ett snabbt besök medan Ott och Buster (som inte fick komma in) njöt av utsikten från en bänk i byn.
I Methonis ankrar man i viken eftersom det är så grunt att större båtar inte kan gå mot bryggorna. Det är inget problem utan vi ror in med jollen. Vi har även en elektrisk utombordsmotor till jollen men den använder vi bara för längre färder eller vid tuffare förhållanden.
Methonis ligger längst söderut på det västra ’fingret’ av Peloponnesos-ön. Vi fortsatte tvärs över sundet till Limeni, en liten ort i en skyddad vik på det mellersta fingrets västra kust. Här finns en liten kaj där man kan förtöja och flera trevliga restauranger. Det blåste in i viken och en fiskebåt hade lagt sig längs med kajen men vi fick plats ändå. Restaurangens personal hjälpte till att förtöja. Aktre ankaret (som sitter med en elektrisk vinsch) satt väldigt bra – till och med FÖR bra misstänkte vi. I Navily fanns flera kommentarer om att det finns diverse bråte på botten och att ankare har fastnat … inte bra. Vi bestämde oss för att kolla detta innan vi kastar loss.
Det var ju påsk-söndag idag och restaurangen hade såklart lamm-special. Vi åt gott (igen). 2 huvudrätter, en förrätt (delas), en sallad (delas) och husets rödvin (500 gram – så mäter man i Grekland) gick på 45 €. Jämfört med priserna i Sverige är det mycket billigt här!
Nästan morgon har vinden vänt och vi har den i aktern. Ankaret har fortsatt hållit mycket bra och vi sjösätter jollen för att med cyklop kolla ankaret. Det sitter som förväntat i någon form av ring-format bråte på botten men vi tror – och hoppas! – att det ska kunna gå att dra loss ändå. Vi har en komplett dyk-utrustning (flaskor, BCD, regulator, våtdräkt) ombord just för att kunna fixa sådana problem och det får bli plan ’B’.
Personalen från restaurangen hjälper till med att kasta loss – ifall vi inte får upp ankaret måste vi ju förtöja igen för att lösa problemet. Nu går allt bra till sist, även om ankar-vinschen får jobba hårt för att få upp ankaret. Det positiva är ju att det löste sig, men även att vi hade tänkt till i förväg och hade olika alternativ-planer att tillgå.
Det blåste envetet rakt i käften på oss och gick ganska hög sjö, så vi hade ingen lust att kryssa. Det blev motorgång i hög sjö runt fastlands-Europas näst sydligaste udde (Gibraltar är #1) till en liten by, Porto Kagio, där vi var enda båten i viken, även här för ankar då den lokala kajen är för grund för oss. Promenad iland med Buster och middag på den lokala restaurangen, för en gångs skull ganska snåla portioner.
Lugn natt och morgonpromenad med Buster. I viken ser vi en säl som dyker upp då och då, det finns ’Munk-sälar’ i Medelhavet lärde vi oss i höstas.
I skrivande stund närmar vi oss Kythera-ön efter en fin seglats – mer om detta i nästa inlägg.
Det går ingen nöd på oss.
S/Y TuSan 