Att segla kan vara underbart. En solig dag, vinden i 5-6 meter per sekund slör (alltså snett bakifrån, perfekt för segling). En vacker vik för natten och en god natts sömn i all trygghet.

Det var reklamfilmen. Verkligheten kan se ut så där, och gör det ofta. Men inte alltid.

Häromdagen hade vi ankrat nära Sivota, en by på grekiska fastlandet i höjd med Korfu (alltså nordöstra Grekland). Åskan gick förbi oss och allt var frid och fröjd – trodde vi.

Plötsligt kommer en störtskur med starka vindar och alla båtar i viken dansar omkring åt alla håll. Vi kommer mycket nära en annan båt och behöver därför ankra om. Ingen tid att ta på sig regnkläder utan det var bara att stå ute i det svala hällregnet och fixa. Det kom nog 50 mm på mindre än en timme …. Vi var dyblöta och rätt frusna, men som tur inträffade detta på dagtid med rätt god sikt trots allt.

Hällregn och åska

Vilket för mig till ämnet pyjamas-segling. Väderprognosen lovade regn, blåst och åska och därmed la vi oss i en vik med gott om ankarkätting utlagd. Regn och åska uteblev (kunde ses på håll) men vinden kom. Vid 4-tiden på morgonen kunde vi se att vi draggade trots allt – alltså att ankaret släpade på botten och båten flyttade på sig mot land.

Alltså pyjamas-segling: ankra om på natten i stark vind. Päivi hade koll på läget och därmed kunde vi göra detta under ordnade former, ibland kan det ju bli rätt akut om man märker problemet för sent.

På natten SKA båtar ha en ankarlykta tänd, alltså en lampa på mast-toppen som visar att här finns en ankrad båt. Viken vi ligger i är mörk, ingen belysning från land och oktober-natten är inte ljus heller. Vi flyttar på oss och kan se minst en båt utan ankarlykta, men det är inte givet att man ser sådana båtar på natten. Hade det regnat också hade en krock kunnat inträffa hur lätt som helst.

Långsamt och försiktigt ankrar vi om och pustar ut.

Trodde vi, ja.

Draggade igen så det blev till att ankra om en gång till. Fortfarande mörkt och man är ju inte så pigg vid 5 tiden på morgonen.

Nåja, nu satt ankaret och vinden avtog så Päivi fick sova litet mera medan jag höll ankarvakt tills gryningen.

Det går ingen nöd på oss.