Så var det då dags att lämna Tunisien och sätta kurs på Malta. Först ska man klara av byråkratin att lämna Tunisien – det är inte bara att kasta loss. Vi hade inte tankat diesel ännu och det skulle klaras av först (824 liter à ca 6 kronor … sparade över 10 000 kr jämfört med att tanka i Italien). Därefter tillbaka till byråkraterna som hade tipsat ganska direkt om ’presenter’ – läs ’muta’. 3-4 gubbar hanterar papper och 2 kommer ombord, egentligen bara för mutan. Choklad, kaffe och resterande 15 dinarer (ca 45 kronor) så vart vi av med dem och kunde kasta loss.

I början hade vi viss vind och kunde segla åt ost-syd-ost, vilket är litet för långt söderut om man ska till Malta. Efter ett tag dog vinden och resten av färden fick bli med motor.

Första dagen på kvällen ser vi en hel del fiskebåtar som kastat ankaret på 80 meters djup, ganska långt från land (ca 40 sjömil / 75 km). De verkar inte göra något så vi undrar om de väntar på natten av fiske-tekniska eller religiösa skäl? Ramadan pågår för fullt vilket bl. a. märks genom ett böneutrop på VHF kanal 16 exakt vid solnedgången. Spännande.

Vi får återigen strul med att ta bränsle från babords (vänster) tank och får täppa till returen dit, med fulla tankar och bara babords (höger) tank tillgänglig så inträffar det udda att motorn returnerar diesel till den fulla styrbordstanken, som alltså kan svämma över. Mer om detta senare.

Andra dagen är händelselös, ingen vind så motorgång (babords tank). Vi passerar de italienska öarna Lampedusa och Linosa och får då viss internetkontakt.

Framåt natten närmar vi oss Maltas norra ö, Gozo, och vid midnatt lägger vi till i marinan i Mgarr (det stavas så …). Mgarr är hamnen för färjorna mellan de två maltesiska öarna och färjorna går varje 45 minut, dygnet runt. Det blir visst gupp men inte så farligt.

Nästa morgon kan vi klarera in i Malta. Ett antal blanketter men inget tjafs. Roligast är frågan om vi uppmärksammat ovanlig hög rått-dödlighet ombord? Marinan vill bara ha betalt för en dag fast vi är här i 1,5 dygn, det känns bra. 55€.

Vi tar bussen till Victoria, huvudorten på Gozo. Det kostar 1,5 € och man kan blippa sitt kreditkort i bussen. Enkelt och smidigt!

I Victoria tar vi oss till kastellet, en medeltida fästning som riddarna på Malta hade som fäste. Välbevarad och intressant med fantastisk utsikt över hela ön. Gratis inträde men några delar har inträde, så t ex kyrkan med ovanlig takmålning. Vi slår till på combo-biljetten som också ger inträde till en 30 min film om Gozo’s historia (längre ner i byn). Vi var de enda besökarna på denna visning så vi fick svenskt ljud, häftigt! Filmen berättade om Gozo’s historia, mycket lärorikt.

Kastellet i Victoria

Efter en glass i byn tog vi bussen tillbaka till TuSan och började fixa med det praktiska. Päivi skötte en del (diesel-stinkande) tvätt och Ott gav sig f-n på att hitta stoppet i babords dieseltank. Efter att ha skruvat loss sugröret i tanken hittades smuts/stopp i insuget och när allting återmonterats så fungerar nu även denna tank. Det var på tiden!

Middag intogs på en lokal restaurang, Ta’ Tona. Gott, trevligt och välbesökt. Personalen hade full fart och priserna var vettiga – 54 € för 2 huvudrätter, en flaska husets vita vin och en flaska mineralvatten.

2 sorters bläckfisk (Ott) och räk-risotto (Päivi)

Lugn natt och nästa morgon (idag) kastade vi loss. Det blåste 8-12 m/s så med bara Genua-seglet gjorde vi 6-7 knops fart mot viken Dwejra, som är som en gryta med en stor klippa i inloppet. Man ligger väl skyddad här men det finns bara ett ställe att gå iland med jolle på, resten är branta klippor.

Dwejra

En tysk katamaran har bjudit oss på sundowners ikväll, de har legat här 3 dagar och har väl (också) ett socialt behov.

Det går ingen nöd på oss.