Vi kom tillbaka till Agropoli på sena eftermiddagen och la oss på samma ankar-svajplats i viken. Tacksamma för vår tidiga avfärd och därmed tidiga ankomst för sen kom regn och åska. Busters promenad blev därmed senarelagd men han verkar inte störa sig så mycket för det. Däremot hade han återigen högljudda åsikter om åskmullret. Han gillar inte att någon morrar högre än han.

Nästa morgon fortsatte vi tidigt, återigen för motor pga. vindbrist. När vi rundat udden runt Infreschia-viken (där vi legat förut) kom äntligen vind och vi slör-seglade (vinden snett akterifrån) till byn Sapri, som vi fått rekommenderat av båtvänner.

Seglar mot Sapri. Buster tar det lugnt.

Det elektroniska sjökortet och verkligheten stämde inte överens – enligt sjökortet seglade vi på land inne i viken. De har nog inte muddrat till den grad … det visar återigen att man alltid ska vara uppmärksam och att, ifall man tvekar, så gäller verkligheten framför sjökortet.

Sapri levde inte upp till förväntningarna. Det gick att ankra och viken ger skydd för en del vindar men i övrigt hittade vi inte någon större charm. Mycket trafik (i Italien tillämpas tydligen minimi-hastighetsskyltar fast de ser ut som våra fartbegränsnings-skyltar i Sverige) och därmed buller och avgaser. Har vi varit så mycket till sjöss att vi glömt av hur det är i städer?

Nästa morgon drar vi tidigt med kurs på Cetraro, en marina som fått en hel del positiva omdömen i Navily. Inloppet ska vara ordentligt igensatt av sandbankar så man ska ta det försiktigt in enligt kommentarerna. När vi närmar oss får vi kontakt med en Marinero via VHF radion men denne talar bara italienska. Suck. Vi hoppas att han förstod att vi var nära på att komma in.

Inloppet till Cetraro. Nymuddrat?

Jodå, han hade fattat och när vi långsamt (sandbankar …) går in i hamnen står han på bryggan och visar oss var vi kan förtöja. Det går galant och vi pustar ut. I marinan ska det finnas gratis tvättmaskin (vanligtvis är de myntdrivna för 3-5 €) så vi försöker anmäla oss i hamnkontoret- det ska öppna kl. 17 och innan dess kan vi alltså inte duscha för vi har ingen passerbricka.

När vi kommer tillbaka till TuSan har en jätte-motorbåt på 80’ (24 meter) lagt sig intill oss. Motorerna på, det låter och luktar. Suck. Men efter några minuter kastar de loss och lägger sig på annan plats. Vi förstår inte varför men tar det inte personligt och är glada för att den drog. En annan båt hade problem, om de inte betalat avgiften eller försökte konvertera till u-båt vet vi inte.

Ojdå. Så kan det gå. TuSan i bakgrunden.

Detta är Italien så vid 17:40 öppnas kontoret och vi betalar 45€ inkl. allt. Bra pris och en trevlig, ren Marina. Lika mycket som Sapri inte levde upp till förväntningarna så överskrider Cetraro desamma. vi tvättar båten, jollen och kläder innan det är dags att gå till restaurangen i hamnen som ska vara bra&prisvärd. Det är den, visar det sig. 67€ för 2 anti pasti, 2 huvudrätter och en flaska lokalt vin. Vi satt ute på kvällen i lagom klimat (ok, långärmat) den 2 oktober. Det gör man inte ostraffat i Sverige.

När vi går från restaurangen och kvällsrastar Buster ser vi att det brinner i backen precis ovanför byn! Skogsbrand! Snart luktar det brandrök och askflagor droppar ner. Vi räddar tvätten som hängde på tork, tittar på elden en stund och lägger oss med stängda luckor pga. brandlukten.

Nästa morgon ser vi att det brunnit i första hand i obebyggd område men flera hus måste ha varit väldigt nära. Vi såg blåljus på natten men aldrig någon släckningsinsats – det hade nog behövts flyg-vattenbombning.

Vi spolar av båten igen pga. alla askflagor, rastar hunden och ger oss iväg. Dagens mål är Tropea som ska vara fint.

Det går ingen nöd på oss.