Agropoli & ankarvinsch

Vi lämnade Infreschia för motor då det återigen inte blåste något. Högtryck, blå himmel – vem klagar? Följde kusten och kom efter 6 timmar fram till Agropoli, en stad som har ursprung för flera tusen år sedan.

Läser man på Navily, en app/webbsida för seglare som delar tips, är det si-som-så med de kommersiella marinorna här. Man kan dock lägga sig för ankare, på svaj, innanför vågbrytarna och då kostar det inget. Enligt Navily-inlägg så är hamnkapten ute och jagar bort båtar på morgonen på sommaren. Vi får väl se.

När vi kastar ankaret (man kastar bort det när man använder det och tar tillbaka det när man inte ska använda det … ) slutar ankarvinschen att fungera. Med hjälp av en skruvmejsel kunde Ott kortsluta rätt kontakt så vi fick ut det, men det innebär ännu ett fix innan vi fortsätter.

Agropoli har en charmig äldre del uppe på backen. Vi gick dit, tog en Aperol Spritz och turistade. Det märktes att det var söndag, folk var ute och damerna ganska finklädda. En hade stilettklackar på sig och gick (?) i de branta trapporna.

Avslutade dagen med en pizza i hamnen. Dessa kostar 6-8 € ganska genomgående i Italien och då talar vi om bords-servering på restaurang (ibland tillkommer en bords-avgift, ’Coperto’, på 1-2 €). Dricks är inte vanligt på restaurang i Italien.

Efter en lugn natt (ingen hamnkapten, bra!) var det dags att ge sig itu med ankarvinschen. Det är ju mycket starka strömmar som driver vinschen så man använder solenoider för att styra dessa – det är i princip elkontakter som drivs av el-magneter. Dessa sitter i det främre stuvfacket tillsammans med ankarkätting och saltvattens-stänk. El, metall och saltvatten är ingen bra blandning så kontakterna korroderar. I detta fall hade några små kablar som går till däcks-kontakten korroderat av, därav fungerade inte vinschen.

Det är trångt i detta fack så det tog ett par timmar att göra allt ordentligt. Funderar på att montera det hela i en vattentät plastlåda eller flytta solenoiderna in i förpiken istället – där är torrt.

Tog det lugnt resten av dagen och avslutade med en hund-rastning inkl. glass (gelato). Är man i Italien så ….

Det går ingen nöd på oss.