Salina – Panarea – Stromboli – Vibo

Efter några dagars vila i Vulcanello var det då dags att fortsätta. Vi hade tänkt ta oss norrut (mot Napoli eller så) och skippa resterande öar men efter en trevlig kväll ombord på ’Amber’, en svensk båt, ändrade vi oss.

Vi gick först till Salina, en av vulkanöarna, där vi rastade Buster och åt en Granité – en italiensk isglass. Fortsatte med lunch som blev en ’Pane cunzato’ som i princip är som en kall pizza – ett olivoljedränkt bröd med olika toppings. I vårt fall mozzarella ost och tonfisk, gott!

Fortsatte sedan till Panarea som är nästa ö på väg till Stromboli. Tydligen ska det finnas super-rika här och det märktes att det var påkostat, rent och trevligt. Bilar fick ingen plats på de smala vägarna men istället en mängd små el-taxis som man fick akta sig för. Vi tog en glass och en öl på olika ställen och återvände till TuSan, för nu skulle vi natt-färdas mot Stromboli.

Stromboli är en aktiv vulkan och har varit mer eller mindre regelbunden i sina utbrott de senaste 2-3000 åren. Ungefär var 15:e minut sprutar den eld, vissa år mera eller mycket mera men för det mesta en skvätt var 15:e minut. Dessa dröjer bara några sekunder så man måste vara snabb med kameran! Det syns bäst på natten och då på nord-västra sidan. Förutom att det är djupt där – vi talar upp till 1200 meter! – så får man inte kasta ankare (hur nu det skulle gå till) eller ens färdas inom ett stort område på denna nordvästra sida, så vi färdades fullt lagligt utanför spärrzonen. Vi såg andra båtar som tydligen inte läst sjökortet eller struntade i böter-risken.

Det var häftig att se äkta vulkanutbrott. Kanske inte lika massivt som det aktuella utbrottet på Kanarieöarna men coolt …. Vi fortsatte runt udden för att kasta ankare på natten. Inte helt trivialt – dels för att det är natt så man kan inte se botten och om/hur ankaret har tagit (dagtid hoppar vi i med mask och snorkel för att kolla) men också för att det egentligen inte finns några skyddande vikar runt Stromboli. Det var lugnt och ankaret verkade sitta bra så vi la oss. Fram på småtimmarna började det blåsa litet mer och guppa så vi kunde inte sova och bestämde oss för att kasta loss och ta ett natt-varv till runt vulkanen och sedan fortsätta mot italienska fastlandet. Marinan i Vibo hade svarat på Mail och kostar en vettig summa pengar (55 €).

Vi försökte segla igen men återigen var vinden inte med oss så motorn fick gå. Strax före Vibo tvärstannade den – det visar sig vara stopp i bränsleröret från styrbords tank så när vi slår om till babords tank går den igen. Något som behöver fixas.

Framme i Vibo hjälpte Marineros till att förtöja, trevligt. Vi gick iland för att rasta Buster och äta en glass (såklart) innan vi återvände till TuSan för en siesta.

Plötsligt hörs hög musik – en segelbåt har levande orkester och förstärkare ombord och spelar hög musik. Strax därpå kommer italienska flottans skolfartyg, ’Amerigo Vespucci’, in i hamnen. Mäktigt! Vi sitter på första parkett och följer förtöjningen som tar en stund. Till Busters förtret skjuter de också kanonsalut vilket han har högljudda åsikter om.

Återigen en händelserik dag. Det går ingen nöd på oss.