Efter flera dagar i PortoPalo är det då dags att fortsätta. Målet är Syracusa, en större stad som är känd för bl. a. Sankta Lucia – ja hon 13 december.
När vi tar upp ankaret följer det med en mängd fiskedon-skräp så det blir till att sätta fast bågfilen på båtshaken igen och såga loss skräpet. Vi hade snorklat runt båten och visste att skräpet låg där så det var ingen överraskning när det följde med upp.
Motorgång till Syracusa eftersom vi inte har någon vind. Det är inte så långt, ca 20 sjömil, så tre timmar senare är vi framme. Vi hade läst på att man ska vara noga med att kontakta hamnkapten (Harbour Master) innan man går in i Syracusa – båtar ska ha fått dryga böter för att ha missat det, t.o.m. för att de inte antecknat i loggboken att de haft kontakt! Så vi gör allt rätt, antecknar och får tillstånd att gå in till allmänna gratis-kajen, plats tre. Några minuter ropar de på radion igen och säger att vi ska ta plats två istället. OK, det verkar ju bra. Tyvärr vill inte vårt elektriska ankare i aktern (det visste vi) så vi tar till extra-ankaret med en bit kätting och en tamp. Trevligt nog hjälper en fransman till vid förtöjningen, hans egen båt ligger på plats sju. Han berättar också var hamnkontoret ligger för dit skulle vi och avsluta den kostnadsfria inklareringen.
Vi går iväg till hamnkontoret men har svårt för att hitta det, springer runt byggnaden (som är mycket stor) men hittar till sist en ringklocka i ett hörn, sedan öppnas en väl stängd dörr och vi kan komma in i kontoret för att fixa papperna. Det består av en blankett med de vanliga frågorna, namn, båt-info osv. De vill inte se något av våra papper – alltså varken ID-handling, båtförsäkringar eller båtens registreringsintyg. Och ingen kostnad! Ren byråkrati ….
Tillbaka mot båten ser vi att vinden tilltagit (åskbyar i närheten) och TuSan håller på att slå i kajen – som tur är fransmannen (han heter Yann) där och håller i. Tillsammans fixar vi det hela och lägger TuSan längs med kajen istället tills åskbyarna dragit förbi. Som tack får han en flaska italiensk rödvin och då bjuder han oss till sin 58-fots monsterkatamaran på drinkar (läs vin). Katt’an har allt dubbelt – motorer, watermakers (som tillverkar sötvatten av havsvatten), generatorer (som tillverkar 230 volt) osv. Alla vinschar elektriska … de fyra hytterna med dubbelsängar och dessutom besättningshytter. Buster njuter av att ligga i deras soffa och titta ut på kajen. Fin båt men inget för oss, även om vi nu skulle ha pengarna (det har vi inte).
Natten blir stökig. Dels spelar en närbelägen restaurang hög musik av irriterande sort – vill de locka eller skrämma gäster? – , dels dras ett fyrverkeri igång mitt i natten så Buster blir vansinnig. Inte nog med det så har ett antal personer högljutt kul på kajen vid 2-3 tiden och vinden vänder så att vågorna slår i skrovet. Ingen bra natt och vi beslutar oss för att lämna Syracusa efter att ha handlat litet.
S/Y TuSan 