Väderprognosen stod sig (högtryck, sol, 20 grader, ingen vind) och det blev därmed motorgång till Marina del Este, som är en trevlig liten hamn. Välskyddad för vindar men det kan komma in litet dyningar, men inget som stör. Trots att hamnguiden skrev att denna hamn skulle vara billig i lågsäsong kostade denna 30€ per natt, och elen beräknades separat! Vi låg här tre nätter och hade egentligen inget alternativ, vilket kanske förklarar priset. Vi förtöjde precis intill restaurangerna men så här års är det dött efter solnedgång så det störde inte.
Området är mycket kuperat, det är brist på stränder så den lilla stranden som fanns lär vara välbesökt på sommaren. Vi promenerade runt och tog det lugnt i allmänhet.
På tisdagen var det då dags att ta sig till sista etappen, Almerimar. Återigen ingen vind så motorn puttrade på igen. Framme i Almerimar hade Capitaneria siesta-stängd, återkom kl. 16:00 vilket gav oss en första promenad i byn innan vi förtöjde på plats 35. 3752 sjömil sedan vi lämnade Stockholm (nästan 7 000 km), det kändes vemodigt att konstatera att nu var vi framme …
Vi har valt att lägga henne här minst 6 månader och får då rabatt 15% på redan låga priser – sammanlagt hamnar vi på 9€/dygnet eller ca 2 700 kr/månad. Jämför det med kort-besökstaxan i t ex Marina del Este!
Almerimar har många, många båtar och de flesta är obebodda. Det finns en hel infratsruktur med affärer, restaurnager, lägenheter och även om många lägenheter såg obebodda ut (inga gardiner,”se vende” skyltar osv) så finns det gott om folk. Vi träffade flera svenskar och var med på torsdags-puben för svenskar som blivit kvar i Almerimar. Vi sänkte snittåldern betydligt ….
De första två dagarna regnade det ordentligt vilket de lokala spanjorerna välkomnade, så även vi som hade mycket att förbereda inför hemfärden och därmed inte var speciellt ledsna för det. Sista dagen (fredagen) var solen åter tillbaka och vi avnjöt en sista sundowner i sittbrunnen med rosa champagne.
Lördagen var hemresa med först skjuts av Rolf (lokal svensk pensionär) till Malaga och sedan SAS till Arlanda. Buster fick åka bur i bagageluckan men det gick så bra. Han hade en Cocker-tik som resesällskap, denna pep en del i sin bur när vi hämtade Buster på Arlanda. Undrar vad Buster sagt till henne?
Här hemma är det MÖRKT och kallt. Vi längtar tillbaka till båtlivet och det kommer det att bli – förr eller senare. Nu ska vi först sammanfatta oss och njuta av alla minnen!
Ett sista blogginlägg med sammanfattning och utvärdering kommer snart!
S/Y TuSan 