Efter en lugn natt i Sesimbra var det då dags att fortsätta till Sines. Buster rastades på den långa vågbrytaren men fick gå i koppel – det är gott om (vild?) katter på vågbrytaren och det är bäst för alla parter att Buster då är kopplad.

Flytetyg …

Blå himmel och vind från rätt riktning, det lovar gott. Tyvärr dog vinden efter ett tag så motorn fick rycka in igen. Överfärden i huvudsak händelelös om man undantar besök från delfiner. Det händer numera så ofta att man inte kan (be)skriva det varje gång, men nog är det roligt att se dem hoppa och skutta nära TuSan.

Sines har också en stor vågbrytare men den har varit ännu större. En storm 1979 tog den yttre delen och numera är det faktiskt ett hinder för sjöfarande – det sitter en röd prick ytterst och man ska alltså INTE gena in efter vågbrytaren …. det gjorde vi inte heller men man kan luras på natten. Hamnguide böckerna beskriver detta i detalj så det gäller, som alltid, att vara påläst.

Sines storhet är att Vasco da Gama föddes här 1469. De flesta kan väl placera honom i rätt fack, dvs. upptäcksresande … men vad var det han åstadkom egentligen? Svaret är att han gjorde det som Columbus trodde sig ha gjort, nämligen hittat sjövägen till Indien (runt Afrika). Jag erkänner villigt att jag fick Googla detta svar.

Sines som gästhamn är en delad upplevelse. Servicen är bra på alla sätt, från att en Marinero hjälper till vid förtöjningen till det vanliga (el, vatten, dusch, toa, internet, …). Det är snyggt och rent MEN det går strömmar i hela gästhamnen som gör att alla båtar hela tiden rycker och sliter i förtöjningarna. Det blev en orolig natt för oss! Vi hade några funderingar på att stanna några nätter men dessa strömmar plus väder/vind/våg prognoserna gjorde att vi fortsatte nästa morgon, direkt när kontoret hade öppnat (så att vi kunde få tillbaka depositionen för nyckelkortet).

Portugals västkust ner till Cabo San Vicente (Europas sydvästligaste udde) är ganska bergig och saknar gästhamnaer eller skyddande vikar. Man är därför ganska tvungen att fortsätta runt udden. Fram till udden hade vi riktig dålig segling: Rätt svaga vindar i plattläns (rakt bakifrån) och havsdyningar från sidan. TuSan rullade hit och dit och kom inte upp i någon riktig fart, så vi gav upp och motorseglade (alltså segel + motor). Vid Cabo San Vicente var havsdyningarna riktigt kraftiga och vi är glada att vi inte väntade några dagar till, då prognoserna lovade än mer sjögång. Efter att ha rundat udden ändrade havet karaktär totalt – vågorna var borta, vinden blåste lagom kraftigt snett bakifrån (slör på fikonspråket) så nu kunde vi segla så fint så. Natten kom och därmed avtog vinden också, vilket ledde till motorsegling igen. Vi närmade oss Lagos och där visade sjökorten att det ska finnas fiskeodlingar. Dessa är i princip nätburar med odlad fisk och därmed olämpliga att åka båt igenom. Propellerar och annat kan fastna i dessa, vilket inte gläder någon. Som tur är dessa utmärkta med blinkande gula varningsbojar så vi körde galant förbi dessa i natten, tog in seglen och åkte in i flodmyningen i Lagos – gästhamnen ligger en bit in. Eftersom klockan nu var efter 18 (närmare sagt efter 21) hade hamnkontoret stängt och därmed också möjligheten att öpnna en bro som är i vägen för att komma in i gästhamnen. Därför finns en väntbrygga och där lade vi oss för natten, hur lugnt och skönt som helst!

Nästa morgon började med att vännerna från Tindra kom förbi (vi hade haft kontakt) och Buster fick äntligen träffa deras 2 åriga Jack Russel tik ”Funny”. Det blev spring och bus på bryggan och de 2 har det så roligt tillsammans! Vi checkade in i gästhamnen och fick en anvisad plats där vi förtöjde.

Det finns gott om svenska båtar i Lagos och ett flertal har vi träffat på tidigare under resan – ‘Flora II’, ‘Lilla Anna III’, ‘Tindra’ och ‘Scirocco’ för att nämna några. Vi ligger direkt intill ‘Looma IV’ som också är OSK medlemamr, dem hade vi dock inte träffat förrut (förutom på OSK jippon i Stockholm). Så det blir gott om bryggsnack vilket alltid är lika trevligt.

Buster har kliat sig i höger öra ganska länge nu och vi bestämde oss för att besöka veterinären i Lagos. En örininflammation har diagnosticerats och nu får han medicin för detta. Dessutom fick han års-vaccinationerna som han ska ha och lite extra för sydeuropeiska dumheter han skulle kunna åka ut för. Så nu är han uppdaterad för lokala behov!

Vi har också fixat litet med båten – det finns ju alltid att göra och nu har vi några dagar på oss. Jag skulle monteras en kabelgenomföring (den gamla höll inte måtte och ärgade) men tappade en viktig del i vattnet. Suck. Bra att ha dykgrejer ombord så det hela ordnade sig, även om vattnet i gästhamnen INTE är den där reklamaffisch-vackra turkosa färgen. Sikt på kanske 40 cm under vattnet. Tur att jag hittade prylen!

Vår dieselgenerator har kommit fram till Lagos – kommer ni ihåg att vi lämnade den i defekt skick i Bretagne ? Kontakt med det lokala varvet ger att de nog kan hjälpa oss att montera tillbaka den någon gång i slutet av nästa vecka … suck. Nåja, det finns vackra vikar här, vädret ska hålla ca 25 grader och vara soligt så det går ingen nöd på oss. Tvärtom! Vi ser på nyheterna att frosthalkan slår till i Sverige och då kan jag bara konstatera är i södra Portugal är det välskottat och mycket, mycket välsandat. På stranden.

Ikväll kommer Tindra (med Funny) på middag till oss. Det ser vi fram emot!