Figueira da Foz – San Martinho do Porto – Peniche – Cascais – Oeiras (Lissabon/Sintra) – Sesimbra

Visst är det något magiskt med portugisiskan? Ovanstående namn på diverse orter låter som musik i mina öron. Även om uttalet är något grötigare än man kanske väntar sig. Portugisiskan har många diverse ‘sche’ och ‘oasch” ljud för sig så man får lyssna flera gånger. Jag klarar i viss mån av att läsa / förstå skriven portugisiska eftersom jag kan franska flytande och har en lättare släng av spanska, men talad portugisiska är för mycket för mig.

Vi har alltså varit i alla dessa orter och i viss mån kan man ju säga ”same same but different”. Alla ligger ju vid vattnet (undantaget Sintra) och alla delar den fina portugisiska naturen, vädret/klimatet, maten / drycken och folket. Sedan är ju varje ställe unikt på sitt sätt:

Figueira da Foz har en OK”gamla stan” men inte så mycket mer. Vi gick runt, tittade på ett loppis och hamnade sedan på en uteservering där vi intog en öl i solnedgången. Vi hade hoppats på en sangria men se, det hade inte baren. Strosade runt en stund till innan det blev middag ombord och en lugn natt. Marinan tar bara kontanter (inte kort) och det är långt att gå från incheckningen till gästbryggan, så det blir till att kasta loss / förtöja om både vid in- som utcheckning. Slutbetyget för Fig Foz (som alla båtar här använder som kortversion av ortens namn) är si-så-där. Inte värt omvägen.

Desto trevligare är San Martinho do Porto. Byn ligger vid egen egen lagun med ett litet inlopp från havet. Sandstrand runt hela lagunen och skyddat, men ganska grunt så man får kasta ankaret mer eller mindre mitt i lagunen för att vara säker för tidvattnet. Imray’s kustguide berömmer stränderna med all rätt men det är faktiskt enklare att lägga jollen vid en en flytbrygga i hamnen (gästhamn finns inte). Vi jollrade iland med Buster och tog en fin promenad samt åt på en lokal pizzeria, helt OK. Byn är en semesterort och speciellt engelsmän tycks ha hittat hit. På vägen tillbaka till TuSan missade Buster jolle-skuttet så vi fick en saltvattensblöt terrier på köpet. Spolning med akterdäcks-duschen när vi var på båten igen …

Nästa morgon slog dimman till igen till den grad att vi inte kunde se land och fick ta ut kompasskurs för att ta jollen in med Buster, som ju behövde rastas. Vi satte radion på högsta volym för att hitta båten på väg tillbaka …. som tur lättade dimman LITET så vi slapp åka vilse i viken. Att sedan hitta ut för fortsatt färd krävde dock GPS och radar, det gick inte att se sundet.

Dimman lättade precis när vi kom fram till Peniche, en fiskehamn med en liten gästhamnsdel. Förutom en fästning med museum (som vi inte besökte) finns inte mycket att se i Peniche, även om det finns ett antal restauranger nära hamnen. Eftersom fiskebåtar tydligen är undantagna från hastighetsbegränsningar i hamnen är gästhamnen rätt stökig, man får ha förtöjt väl och räkna med gupp litet då och då eftersom fiskeverksamheten tydligen pågår 24 timamr om dygnet. I full fart. Så även Peniche kan man passera utan dåligt samvete.

Cascais ligger strax utanför Lissabon och är hur fint som helst. En fiskehamn, igen, men gästhamnen ligger för sig och därmed stör man inte varandra. Gott om trevliga restauranger i hamnområdet (både marinan och själva stads-hamnen för fiskarna) samt all service man kan tänkas behövs. Vi ordnade 50 timmars servicen för nya motorn här, på så sätt förlängs garantin till 3 år. Killen höll på på i 1½ timme och gjorde det jag hade kunnatgöra själv: Byta olja och filter i motor och backslag (växellåda för er amatörer). Nu kan vi köra motorn i ekonomisk fart (6-7 knop med en förbrukning på 4 liter i timmen) istället för inkörningsfart, som är nära maxfart och medförde förbrukning på 15-20 liter i timmen för en fart på 7-9 knop.

Träffade också flera svenska båtar. Bland annat kom vi äntligen ikapp våra grannar från Saltsjöbaden på ”Flora II” men lärde också känna Annette och Ola på ”Lilla Anna III”. Det blev några blöta och trevliga kvällar!

Det, tillsammans med en förkylning som vi hade dragit på oss, gjorde att vi tog det lugnt i Cascais några dagar innan vi fortsatte litet länge in mot Lissabon och la oss i Oeiras hamnen. Denna ska vara en OSK-rabatthamn – de har vår vimpel i receptionen och trots diverse former av ‘bevis’ såsom artikel i klubbtidningen hjälpte det inte ett skvatt för att få rabatt. Däremot gjorde vårt kvitto från Douro-hamnen (Porto) att vi fick rabatt på 20%. Konstigt.

Själva hamnen är helt OK men är inte en gästhamn för kort vistelse – vi och en fransman var de enda kortliggarna här och det gjorde att det så trevliga brygg-snacket med andra båtar uteblev. Byn Oeiras har inte heller så mycket att erbjuda även om det finns några trevliga restaurnager och barer precis intill marinan. På sommaren finns en havsvattenpool precis intill men nu var den stängd för säsongen. I princip blev det (efter tjatet) den billigaste marinan i trakten men det var väl också den enda fördelen. Jo – de levererade frallor varje morgon till gästbåtarna så det var trevligt, och de skjutsar till/från tågstation och snabbköp. Om det inte är Lissabon-maraton den dagen. Eller annalkande storm. Eller de råkar glömma bort en. Allt detta hände oss så skjutsandet får man ta med en nypa salt.

Från Oeiras tog vi oss med lokaltåg till Lissabon och besökte San Jorge-kastellet på en kulle i stan samt träffade Mats & Ingela från ‘ElinAlida’ under eftermiddagen och kvällen. Kul med litet gemensam sigh-seeing och gemensam middag på en liten gatu-restaurang.

Dagen därpå blev det samma  tåg in till Lissabon med byte för annat tåg till Sintra, en fin medeltida ort ca 3 mil från Lissabon. Sintra ligger uppe i bergen och på dess diverse bergstoppar har olika kungar byggt olika palats. De ser helt fantastiska ut och man får ha god ork eller betala 5,5o € för lokalbussen – det är stora nivåskillnader! Vi tog reda på att hundar inte var välkomna ens i parkerna så detta, tillsammans med värmen (nära 30 grader) gjorde att vi höll oss till byn i sig. Päivi tittade på Palacio Nacional men’s jag vaktade Buster tillsammans med en dricka i ett café. Litet synd att vi inte kunde uppleva hela Sintra men det vi fick se var väldigt tjusigt så vi var inte så ledsna.

Den brillianta idén att ta buss 403 (Scenic route till Cascais) och tåget Cascais – Oeiras stöp på att bussar inte tar hundar. Så det blev samma tåg tillbaka till Lissabon och ut till Oeiras. Jaja.

Nästa dag, måndag 16/10 skulle bjuda på busväder och vi hade planerat en ”fixa” dag. Det blev klädtvätt, mat/dryck handlande, jobbsökande och litet diverse. Busvädret begränsade sig till dimma, en regnskur framåt kvällen och åska på avstånd även om vågorna efter orkanen Ophelia (ute till havs) gjorde att havet var oroligt. Ingen dag att vara ute med båten, men de lokala surfarna körde hårt (delvis i dimman!). Middagen blev en räkfrossa, vi hade köpt 1 kg maxi-räkor för 7 €. Den kvalitén hittar man inte i Sverige och skulle den finnas skulle det kosta skjortan.

Idag (tisdag 17/10) var det lugnt. Ingen vind, ingen dimma. Solen skiner. Vi kastade loss vid 9 tiden och tog oss till Sesimbra, en liten fiskeby ca 25 sjömil från Lissabon. Ingen  vind medförde motorgång men atlant-dyningarna (efter Ophelia ?) var ganska markanta, TuSan gungade hit o dit. I Sesimbra finns det, enligt kusthandboken, begränsade resurser och man bör kontakta hamnen i förväg, vilket vi försökt i flera dagar utan framgång. Även radiokontakt vid ingång sket sig så vi tog bara en ledig plats. Hamnkontoret var (lunch-) stängt men sedan kom en marinero (hamnvärd) och sa att det var lugnt, kontoret öppnar kl 14.00. Vi checkade in och fick ligga kvar på den plats vi hade tagit, skönt att inte behöve förtöja om. Grundläggande service finns (vatten, el, toa, dusch) men t ex WiFi bara intill hamnkontoret och det hela ligger 2 km från byn så det är inte en kandidat till 10-i-topp listan vad gästhamnar avser (på 10-i-topp ligger fortfarande Belfast först).

Fortsatta planerna är att SEGLA till Sines imorgon (ca 35 sjömil härifrån) och dagen efter nattSEGLA till Lagos, som är första hamnen öster om Portugals sydvästra spets. Vindar och väder ska vara lämpliga för detta upplägg såframåt fredag är vi väl i Lagos, där vi vet att flera svenska kompis-båtar ligger.