Att det ska vara mycket att göra så man knappt hinner uppdatera bloggen! Det fina med en sådan resa är just att man aldrig har långtråkigt. Man upplever så mycket på olika plan … träffar nya människor. Upplever fantastisk natur. Smakar nya maträtter. Ser nya städer och byar. Utsätts för olika väderslag och därmed olika navigationsbehov.

Efter att inte ha sett Isla Ons i dimman la vi oss på svaj i en vik vid fastlandet. Vi hade sett på AIS att en annan svensk båt, Hilma, låg där och detta tydde ju på både ankringsmöjlighet och chansen att träffa några landsmän. De var inte på båten när vi kom fram men senare jollrade de förbi hos oss och det blev en trevlig pratstund i sittbrunnen med Lisa och Oskar från Lysekil.

Jag ser en båt komma mot oss i full fart. Det visar sig vara spanska tullen som var på hugget – 2 utländska båtar tillsammans! Vi hade redan fått besök kvällen innan så det räckte att visa pappret från det besöket, men Lisa och Oskar fick ta sig till Hilma för att fixa byråkratin.

Nästa morgon seglade vi först en bit innan det blev nödvändigt med motorgång pga. vindbrist. Målet var Isla Cies som är en nationalpark och naturreservat. Mycket vackert och med begränsat antal besökare – man måste ha specialtillstånd för att få ankra sin båt där. Detta tillstånd är faktiskt gratis och ordnas i förväg via e-post och internet, smidigt när man förstått hur det hela går till.

Ön påminner mest om Karibien och man kan börja filma en piratfilm direkt. Vi kastade ankaret ( som tur sitter det fast i en kätting) och tog sedan jollen in. Promenerade runt och njöt av vyerna – helt klart värt besväret med tillstånd osv. Tillbaka till båten och en skön kväll i sittbrunnen, det märks att vi nu är längre söderut.

Nästa morgon bjuder på fint väder igen och vi kastar loss mot Portugal! Vinden rakt i rumpan (plattläns på fikonspråket) men det vart inte så jobbigt som vi hade befarat. Alla segel ute med genuan utbommad (en pinne håller den på plats) så hade vi härlig segling till Viana do Castelo. Portugisiska kusten är känd för sin nordvind. Enda smolket i bägaren var att Päivi stukade foten lätt på något sätt, hon vet inte själv hur det gick till men ont i tassen hade hon. Framme vid Viana tilltog vinden och vi tog ner seglen innanför vågbrytaren i 13 m/s … det kändes att naturkrafterna ska man inte leka med!

Förtöjde vid Marinan utanför inloppet till själva bassängen, som var full. Inget problem, vid samma brygga låg Karl Oskar med sin `Janna` så det blev en sittbrunnsöl med honom. Sedan en snabb incheckning i Marinan och en kortare promenad i byn (pga. Päivis tass). Några fina vyer hann vi med, bl a en gata med en massa paraplyer upphängda! Undrar om Mary Poppins varit här?

Middag på en liten restaurang med handskriven meny. Man har ett extra hyss för sig i Portugal: utan att man beställt det serveras det olika smårätter. Om man äter dem får man betala, låter man dem vara kostar det inget. Undrar om de återanvänder de rätter som gästerna inte rör? Jaja, vi satt ute på gatan vid ett trevligt bord och åt middag utomhus. I oktober.

Fortsatte nästa morgon, nu med sikte på Porto. Samma vindar som igår så det blev plattläns-segling. Här fick man läsa sjökortet ordentligt, utanför Leixoes (strax före Porto) finns en cirkelformad förbudszon pga. oljetankerterminaler. Vinden var snällare idag men fortfarande var det skönt att ta ner seglen innanför vågbrytaren – det är stora dyningar från Atlanten.

Porto`s marina heter Douro Marina efter flodens namn. De mötte med RIB och visade vägen in till förtöjning, vi fick ligga ytterst på bryggan vilket gjorde att vi slapp grannar. TuSans flagga syntes på långa vägar! Mottagningen var riklig med information, bl a ville de veta hur många som är ombord eftersom nybakade frallor levereras varje morgon till båten!

Middag i den lilla byn intill marinan. Hör grillar restaurangerna maten på kolgrillar som står ute på trottoarerna! Vi satt återigen utomhus och åt räkor och bläckfisk, tillsammans med det lokala vita vinet som heter Grönt Vin (vino verde). Vi lägger märke till att många restauranger har skyltar att kortterminalen tyvärr är sönder …. tror nog att de helt enkelt bara vill ha kontanter. Bra att veta när man ska ut och äta. Cash is king.

Nästa morgon tar jag en tidig taxi till flygplatsen, jag ska på snabbesök till Sverige (jobb och hämta Buster). Den resan är ett äventyr i sig, läs min Facebook om ni vill. Kontentan är: undvik TAP om ni vill komma fram i tid. SAS och Luftwaffe är bättre.

Åter från Sverige 2 dagar senare har vi nu vår ny-gamla besättningsmedlem Buster ombord. Vi tar en lång promenad in till Porto och tittar på fina hus, utsikter och en bro som byggts av en lärling till Gustave Eiffel (han med tornet). Lunch blir en Francishana, en lokal specialitet som är en varm macka med ost, olika köttsorter och en kryddig tomatsås. Tydligen kan man diskutera denna specialitets exakta tillagning till döddagar i barerna i Porto! Helt OK men vi kommer inte att rusa av oss benen för flera.

Dagens turistande avslutas med besök hos Churchills portvin, inträdet fick vi gratis såsom gäster i marinan (värde 5€|skalle). Gott och lärorikt! Därefter middag (jaja, utomhus och grillat) och en god natts sömn.

Dimma! Vi vaknar till en disig morgon . Efter hundrastning, litet inköp och div. fixande kastar vi loss planenligt vid 11:30. Vi vet att det inte kommer att gå att segla så med motorgång kommer vi fram strax före 16 till Aveiro – och det vill vi för här är det strömt så vattnet får gärna rinna åt rätt håll (dessutom ska det vara slack mellan ebb och flod då). Total dimma med sikt på 50 meter eller så. Inget problem med radar, GPS och AIS men det kan ju finnas småbåtar och dessa eviga fiskedon. Bägge lyser dock med sin frånvaro, som tur. Vår tuta bestämmer sig för att lägga av och trots reparationsförsök måste den nu klassas som ex-tuta. Ny får införskaffas framöver. Man ska ha reservplan B klar för sig och nu väljer vi mässingklockan som hängs upp i bommen och klämtas med. Plan C var Päivis saxofon.

Inloppet till Aveiro bjuder på 4 knop medström så vi susar in i över 10 knop! Som tur lättar dimman strax efter inloppet (som var fullt med små fiskebåtar, trots tjock dimma) och vi kan kasta ankaret intill San Jacinto, som har en skyddad vik. Byn hör till en militär flygplats och vi hör div. trumpetsignaler morgon och kväll. Förut var det även sjöflygplan här och vi ser diverse ruiner efter dessa anläggningar. Själva byn är inte mycket att besöka men det ska finnas ett naturreservat med sanddyner intill. Vi skippar detta.

Lugn natt och strålande solsken! Efter hundens promenad kastar vi loss, nu har vi medström ut (5 knop i rumpan) och ser 12.5 knop på GPS loggen. Snabbt ute till havs där vinden dör snabbt så dagens färd blir motorgång i solsken. Buster får sig en välbehövlig trimning och vi räknar med att vara i Figuera da Foz senare idag.