Idag var det dimma. Inte lätt dis utan ärtsoppe-varianten med sikt på 100 meter eller mindre. Glöm allt vad vackra vyer, fantastiska kuster osv heter …. världen är bara vit-grå vart man än vänder sig.

När Päivi och jag började med båtlivet för 25 år sedan lärde vi oss att navigera. Sjökort, kompass, bäringar …. blyertspenna på stora pappersark. Ibland åkte vi på natten bara för att det var kul att navigera med fyrarnas hjälp.

På den tiden betydde dimma STOPP! Om man inte hade sikt visste man bara ungefär var man var …. så kallad död räkning (försvenskad från det engelska dead reaconing). Alltså tid på klockan, beräknad fart och kompasskurs (lägg till deviation och missvisning) ger en ungefärlig beräknad position som självfallet är fel – eller nästan rätt, hur man nu ser det. Med tiden blir felet större och större och är man i farliga vatten är det inte längre möjligt. Alltså STOPP.

Idag har vi GPS med en löjligt exakt precision – på metern när eller så. TuSan har 2 Raymarine-plottrar med varsin GPS (den ena fn deaktiverad, de 2 är ihopkopplade). Vi har 2 iPad och 2 iPhone som alla innehåller en GPS så risken att inte veta var vi är finns egentligen inte. Då ska GPS satelliterna störta … och i så fall har världen större problem än vi. Vi har sjökort så bara dimman släpper ….

Men, i alla fall – idag körde vi i ärtsoppan bland grynnor och grund på ett sätt som hade varit helt otänkbart för 20 år sedan. Helt trygga. Största problemet var dessa evinnerliga fiskedon med sina små bojar som man inte vill ha i propellern. När får de en GPS/AIS transponder så att man ser dem?

Isla Ons låg på sin plats enligt all elektronik. Synd att vi inte kunde se den i verkligheten! Den ska vara mycket vacker.