Idag är det 25 år sedan vårt båtliv började. Vi hade tagit skepparexamen under våren och hyrt en liten motorbåt. Den 6 juni 1992 kastade vi loss in i vårt nya liv – samma dag hade min mormor gått bort (94 år) och vi mindes henne i solnedgången på Finnhamn, första natthamnen …

Hur ska man då sammanfatta dessa 25 år? Hösten 1992 köpte vi SanSan, en f d sidofarkost i sovjetiska flottan. Hemfärden från Tallinn via Helsingfors och Åland lämnade bestående minnen inte bara hos oss, utan också i finska kustbevakningen.

SanSan blev ett flytande byggprojekt och gav oss många fina turer, bl a Sverige runt (Göta Kanal / Västkusten / ostkusten) men också turer till Åland, Gotland och Stockhoms skägård i alla sina varianter. Många goda vänner hälsade på oss spontant eftersom SanSan var unik och kändes igen på håll.

När vi gick Göta kanal en gång sällskapade vi i slussarna med en fin tysk Hallberg Rassy. Deras motor lät konstigt och rasade sedermera på toppen av Bergs slusstrappa, varvid vi bogserade dem ut. Skönheten och odjuret i båtvärlden … färden fortsatte och jag minns en förtöjning i Vadstena, där gästhamnen ligger i vallgraven runt borgen. Trångt som bara den och stål-SanSan ingav viss skräck i övriga båtar, så deras fendrar var ute långt innan vi hann ta fram våra … en av de snyggaste förtöjningarna i mitt liv, allt satt som en smäck.

2005 firade Päivi och jag 20 års bröllop och tog en båtsemester i Karibien, där vi var de 2 (betalande) gästerna på en 45 fots segelbåt. Margo och Byron på ”Southwind” gav mersmak och hösten 2005 köpte vi TuSan, vår fina Nauticat 43. TuSan har ju sitt namn såsom tvåmastat fartyg, vår andra större båt och självfallet ”san” och ”san” (tu-falt).

Med TuSan har vi gått överallt i Östersjön, inklusive finska insjöarna via Saimen kanal. Där minns man motorstopp (igensatt filter) i rysk farled men även den totala hund-kontrollen vid återinresan i Finland. Rocky var chippad så det gick på sekunder men Jack hade bara tatuering i örat och denna var svårläst. Efter ett tag gav tullaren upp och sa ”det stämmer nooog”, vi hade ju papper på 2 hundar och såg inte speciellt skyldiga ut.

2010/2011 skulle vi byta däck på båten (teakdäck, inte vinterdäck, dummer!) och tog henne Sverige runt, upp för Göta kanal och in i Vänern där Lidköpings båtsnickeri gjorde jobbet. Resan gick i November och uppför Göta älv var det natt, minusgrader i luften och plusgrader i vattnet. Alltså tjock dimma – vi fick gå på navigator när man tror att det ju bara är att följa diket, hur svårt kan det vara att gå uppför Göta älv? Tjena mittbena, det kan det vara! Väl inte i Vänern tog dieseln slut (varvet ville ha henne så lätt/tom som möjligt) så sista biten fick vi segla – inklusive att vi SEGLADE in henne i Lidköpings hamn på natten, då vi ju inte hade någon motor. Spännande värre men det gick bra. Adrelanin-stinna tog vi var sin stora hutt Whisky, varpå hela blåljusracet kom – dykare, ambulans, brandbil, vattenskoter, allt! Vi var förvånande för allt hade ju gått bra, vad är problemet? Inget alls, de hade övning ….

Några grundstötningar har det blivit men inget allvarligt. Det har guppat som bara f-n och blåst från fel håll och olika delar har gått sönder. Men man minns bara de fina dagarna och de är otaliga!

Nu har vi påbörjat vår 6 månaders resa till Kanarieöarna och det är något vi sett fram emot sedan vi köpte TuSan. Längre fram vill vi ju till Karibien (igen) och ser fram emot många fler fina dagar till sjöss. 25 år har gått fort och jag kan bara rekommendera alla att i alla fall prova på båtlivet – som det sägs, ”se’gla ut och hav det sjö-nare”.