Tiden går och våren försöker på allvar visa upp sig. Det var på tiden! Vi har nu fixat och donat med det mesta så nu ville vi komma ut och göra en provtur. Allting verkar fungera … ända tills en dag i förra veckan då motorn plötsligt inte vill starta. Man vrider på startnyckeln och hör bara ett enda ”klick”.
Hmmm … inte bra. Det gick ju hur bra som helst häromdagen? Dieselmotorer har den trevliga egenskapen att bara de får bränsle, syre och värme så fungerar de. Dock måste startmotorn snurra igång den och det är bevisligen så att den inte gör det. Den vill egentligen bara ha en sak: elektricitet, 12 V … och mycket av den varan på en gång för att orka starta en stor dieselmotor.
Att det krävs en mängd Ampère för att starta motorn gör att man låter en s k solenoidswitch styras av startnyckeln. En solenoidswitch är en enkel konstruktion: En magnet som styr en kraftig strömbrytare, på så sätt kan startlåset vara mycket klenare (läs mindre) eftersom det inte behöver styra så stora energimängder. Ett ”klick” kan alltså vara att solenoiden har problem, den försöker jobba men det blir inte kontakt. Om det är det som är felet så behöver man öpnna switchen och rengöra den, det som händer över tiden är att den kan sota igen. De laster som den kopplar kan ge en gnista mellan kontakterna just vid tillslaget och med tiden kan solenoiden sota igen, i värsta fall kan gnistan svetsa ihop kontakterna (då går startmotorn hela tiden, inte bra). Självfallet bör man skaffa en ny solenoidswitch så snart som möjligt (inte speciellt dyr, några hundringar) men en rengöring är en enkel åtgärd om man fastnat någonstans. Och det har man antagligen gjort enligt Murphy’s lag om alltings jävlighet. *
Voltmätaren säger att batteriet håller 13,3 V och det verkar ju lovande, MEN det säger bara att det finns el … inte hur mycket. Ungefär som att doppa tån i vatten med förbundna ögon .. är det ett vattenglas eller havet? Man blir lika blöt om tån för det men mängden skiljer sig.
Hmmm … tänka. Batteriet verkar OK, solenoiden ”klickar” men inte mer. Finns det något mer man kan testa? Ja det gör det: Om man har en batteriövervakare (t ex Victron Energy BMV 702 som TuSan har) 
kan man titta på hur batteriet beter sig i startögonblicket, då det ju ska ut en mängd energi. Ett full-laddat batteri har ca 13V spänning i viloläge men under fullt pådrag vid start kan spänningen falla till 10-11 V, vilket är helt normalt. Motorn ska ju starta på några sekunder. Sagt och gjort, jag försöker starta motorn igen och tittar på BMV702. Intressant …. batteriet går från 13,2 V till 1,7 V. Just det, ett komma sju! Med anda ord: Batteriets vilospänning visade inte att en (eller flera) celler är döda och att detta batteri har gjort sitt. Sådant kan hända ”när som helst” och är alltså bevisligen svårt att härleda. Tillbaka till min tå-i-vattnet-liknelse: Detta batteri har ett halvt glas vatten i sig …. ingen ocean av energi här inte!
Lång historia kort: Med hjälp av bilens domkraft lyckades jag med grannens hjälp lyfta ut batteriet (det väger ca 70 kg och ligger i ett trångt utrymme) och sätta dit ett annat. Koppla alla kablar, kolla en gång till att allt sitter rätt och fast (viktigt!) och sedan äntligen dags att vrida på startnyckeln. Nu kan en av två saker inträffa: Motorn startar eller solenoiden ”klickar” retfullt för att berätta att man inte har löst problemet än.
Resultat i detta fall? Motorn startar.
Lärdomar: Tänk efter ordentligt. Kolla alla kablar etc. Mät spänning och använda en batteriövervakare. Om du ska ut på lågresa: Ta med 1-2 domkrafter (finns för 150 kr på Biltema) så har man fysikens lagar på sin sida när det gäller tunga lyft i trånga utrymmen.
* Personligen gillar jag också O’Tooles lag: ”Murphy var en optimist”.
S/Y TuSan 