Varför ?

”Navigare necesse est, vivere non est necesse. Sed sine vita non navigamus.”

(Tillskrivs Pompeius Magnus 106-48 BC)

I grov översättning betyder den första delen att ”Det är nödvändigt att åka båt, men inte att leva”. Detta citat är ganska välkänt, färre känner dock till fortsättningen som betyder ungefär att ”Men utan liv åker vi inte till sjöss”.

Detta tillägg tar ju bort en del av dramatiken i den första delen, samtidigt som påståendet kvarstår: Det är nödvändigt att åka båt.

Varför är det så? Personligen är de flesta av mina goda minnen förknippade till upplevelser i naturen och till sjöss. Självfallet minns jag mitt bröllop, barnens födelse och fler liknande stora händelser i mitt liv. Men när det kommer till dessa minnen som bara finns där men inte är så specifikt datumstämplade så sticker alla båtminnen ut. Många är positiva av typen ”solnedgång i skärgården” eller ”snygg förtöjning i Vadstena” men det finns också många minnen av problem som löstes på ett eller annat sätt. Tampar i propellern, trasig vattenpump i generatorn eller att lägga till i Lidköping på natten utan motor (soppatorsk). För att bara nämna några få.

För min del är nog en stor del av svaret att sjölivet är en sorts ”Skönheten och odjuret”. En Yin och Yang kombination där fantastiska naturupplevelser, trevliga stunder med  vänner och frånvaron av vardags-stressen blandas med behovet att behärska situationerna – navigera, sköta båten och hantera alla lägen när de uppstår.

En och samma dag kan man få uppleva härlig segling i soligt väder för att sedan snabbt byta segelsättning i ändrade vindar, upptäcka att ankarvinschen strejkar och lägga till trots detta för att sedan upptäcka den ny platsen som man har lagt till vid.

Det finns en tillfredsställelse i att fixa problem likväl som att sitta ner och njuta av livet här och nu. Båtlivet ger mig full utdelning på alla dessa plan och frågan ”Varför?” måste jag därmed besvara med ”Därför”.