Efter några veckor med lugnt väder har vi nu haft intensiva dagar. Inom grekisk mytologi är Aiolos (Aeolus) den mest kända vindarnas härskare som höll vindarna fångna i en grotta. Det finns även fyra specifika vindgudar, Anemoi, som personifierar väderstrecken: Boreas (norr), Notos (söder), Euros (öster) och Zefyros (väster). För tillfället verkar dessa gudar vara på dåligt humör och kan inte bestämma sig hur de ska ha det.
Nästa etapp blev byn Agia Effimia på ön Kefalaonias östra sida. Återigen en stadskaj och återigen ingen som vill ha betalt, det är för tidigt på säsongen. Det blåser upp ganska ordentligt så vi lägger ut ett extra ankare med hjälp av jollen. Det sitter bra men vinden blåser från sidan så det känns inte helt rätt.
På något sätt lyckas Agia Effimia inte charma oss och med väderprognosen som tyder på flera starka vindar framöver från fel håll beslutar vi oss för att gå vidare mot Sami, en annan by på Kefalonia. Vårt extra-ankare har självfallet fastnat i en annan båts ankarkätting så det tar tid och ansträngning att lösa det problemet. Vet man hur man ska göra är det inget problem i sig, men det är tunga lyft involverade. Segelbåtar har vinschar och dessa kommer till god användning nu, dessutom hjälpte en engelsman till från sin jolle. Båtfolk är väldigt hjälpsamma för man vet att man någon dag framöver själv kan behöva hjälp.
Väl framme i Sami blir det återigen stadskaj vid restaurang ’Adonis’ som visar sig ha mycket bra WiFi med stor bandbredd, vi kan titta på TV i båten via deras WiFi. Trevligt.
Den utlovade blåsten kommer och vi behöver lägga ett antal extra tampar men också starta motorn och köra den i 6 timmar för att hålla båten från kajen. Framåt natten mojnar det men vi är ganska less på dessa grekiska vindar som kommer och går.
Vi ligger 3 dagar i Sami utan att någon vill ha betalt. En dag hyr vi en bil och åker runt på Kefalonia, bland annat till byn Assos som har en venetiansk fästning uppe på en kulle, väldigt vackert beläget. Det är ca 3 km promenad till fästningen och vägen är fint stenlagd hela vägen upp. Vi hinner också titta på droppstensgrottor och en övergiven marina nära öns huvudort Argostoli .
Våra vänner Rolf & Ingalill på sin ’Tyrik’ ligger i Vahti (där vi var nyss) så vi återvänder till Vahti, denna gång vid stadskajen. Lugnt och fint ända till vinden slår till igen och vi återigen behöver lägga ut extra ankare och hålla båten ifrån kajkanten med motorns hjälp. Vi sitter dock ordentligt väl-ankrade och vinden mojnar framåt natten för att sedan återigen blåsa upp på morgonen, så vi kastar loss och lägger oss på svaj i viken istället.
’Tyrik’ fortsätter vidare och vi ser att Niklas & Kicki på sin ’Lady’ ligger i nästa vik, så vi drar självfallet dit. Trevligt umgänge hos dem och sedan en lugn natt för ankare i viken.
Päivi’s födelsedag närmar sig och vi beslutar oss för att gå till Syvota (igen) för att kunna ligga vid restaurangbryggan i den förväntade blåsten. Från början ingen vind så motorgång, sedan kommer vinden med råge! Plötsligt säger det ’pang’ och genua-seglet (det stora, trekantiga seglet som sitter längst fram) rasar delvis ner. Dess fäste uppe i masten har släppt. Med motorns hjälp går vi upp i vind och kan dra ner seglet på däck och säkra det med en tamp så det inte blåser över bord, sedan blir det motorgång till Syvota.
Väl framme pustar vi ut innan vi packar ihop seglet och börjar leta efter segelmakare som kan hjälpa till snabbt. Den första kontakten kan inte och den andra kontakten kan ta emot oss om vi kör seglet till deras verkstad, men den tredje kontakten erbjuder sig att hämta seglet samma kväll, åtgärda det och lämna tillbaka vid lunch dagen efter!
Så blir det också och 130 € fattigare har vi ett lagat segel. En trevlig skotte (inte engelsman!) hjälper till att få ner genuafallet (snöret som seglet hissas upp i) från masttoppen där det ju satt kvar sedan seglet rasade ner. Båtfolk hjälper varandra …
Natten var lugn sånär som på inbrott – plötsligt hörs läten från pentryt (köket) och Ott kollar – en katt har kommit in och försvinner snabbt när Ott jagar bort den. Vi hade glömt att stänga ingångsluckan …. Katterna fortsatte sedan att skutta runt på båten så Päivi fick jaga bort dem, varpå de började att jama högljutt. Katt-a-strof.
Det har hänt mycket men egentligen har allt till sist gått bra. Det går ingen nöd på oss.
S/Y TuSan 