Vi lämnade Two Rock Bay efter ett par fina dagar. Ott fyllde år den dagen och vädret bjöd på en solig dag med fina vindar, så det blev segling. Klockan 18 var det bro-öppning vid Lefkada och detta styrde därmed dagens planering. Seglingen gick så pass bra att vi faktiskt fick reva seglen efter ett tag för att inte komma fram för tidigt till bro-öppningen.
Efter den passagen kastade vi ankaret utanför byn Lydia och åt middag i land. Restaurangen hade precis öppnat för säsongen och kyparen var ett original – han hade ingen riktig meny eftersom köket inte hade hunnit skaffa så mycket matvaror ännu. Han antecknade beställningen fel två gånger och självfallet blev det därmed delvis fel mat, men det rättades till utan problem. När vi skulle betala hade man inte fått igång kortterminalen så enbart kontanter gällde – inget som sades i förväg. Som tur hade vi kontanter med oss.
Dagen efter fortsatte vi till Nidri, en by i en välskyddad vik som vi besökt många gånger förr. Därmed visste vi att man kunde lägga sig vid charter-bryggan på vardagar och gjorde detta. Våra vänner Rolf och Ingalill på ’Tyrik’ var på väg till Nidri också och vi ordnade plats åt dem på bryggan också, vilket belönades med en trevlig eftermiddagsöl ombord hos dem.
Nidri-besökets huvudsyfte var att ordna tvätt och handla mat samt dryck. När detta var avklarat fortsatte vi vidare till södra Lefkada-ön, som skulle erbjuda skydd för litet sämre väder som var på intågande.
Vi låg först för ankar i Rouda viken men läste på i Navily (en app för båtfolk) att det i nästa vik (Syvota-byn) finns restauranger med egen brygga där man kan ligga utan kostnad om man gästar dem. Det finns också bryggor där man får betala för sig, så man vara noga med vart man lägger sig så att det blir som man vill.
Sagt och gjort, vi flyttade på oss och låg första natten på Stavros brygga och åt middag där. Helt ok, litet dyrare men å andra sidan fick vi ju bryggplats ’på köpet’.
Mitt emot erbjöd ’Vibes’ samma sak, gratis bryggplats för sina kunder så dagen efter bytte vi helt enkelt brygga och gästade ’Vibes’ på kvällen. Även deras mat är litet dyrare men å andra sidan också litet mera originell. Inget fel på grekisk mat men restaurangerna är faktiskt mer eller mindre desamma, därför tycker vi att ’Vibes’ stack ut ur mängden och var värd en extra slant för sin mat med finess.
Nästa morgon vi passade på att tvätta fönster mm då det var gratis vatten på bryggan samt laga lite mat innan vi kastade loss mot Ithaka. Vi fick några droppar regn på oss och någon sjömil ut kom vinden. Vi kunde rulla ut genuan och segla en bra bit innan vinden dog på väg till inloppet till byn Vathi på Ithaka. Första ankringen fungerade bra tekniskt sett men byvindarna i viken svingade oss runt och vi kom lite för nära grannbåten, så vi valde att lägga oss lite utanför huvudorten på en något lugnare plats.
Bonnie börjar vänja sig vid båtlivet och vistelsen i Grekland. Tvärtemot våra tidigare hundar bryr hon sig inte alls om katter! När vi möter katter, vilket man gör hela tiden, börjar de gå i försvarsställning men när de sedan märker att Bonnie inte bryr sig om dem sitter de där och är förvånade.
Vår planering framöver sträcker sig bara någon dag fram i tiden – vilket är mycket skönt. Vi tar det som det kommer – vind, väder och allmän lust får styra.
Det går ingen nöd på oss.
S/Y TuSan 