Eller Tolvöarna om man inte kan grekiska. Det är över 100 öar i verkligheten, från Rhodos till Samos – alltså den sydöstra grekiska övärlden. De största är 12 till antalet och vilka dessa är varierar litet med vem man frågar.

Efter den lyckade träffen på Leros (en av de 12 …) tog vi oss söderut till Kalymnos (jovisst, den också en tolva …) och huvudortens (Pothia) stadskaj. Vår vän Janne skulle komma och hälsa på oss en vecka och flög till Kos (nästa ö, tolva såklart) för att sedan ta en kort tur med färjan till Pothia. Vindarna var fortsatt starka och nordliga så detta var den elegantaste lösningen.

En första god middag i stan och en lugn natt innan vi fortsatte österut till Pserimos (inte en tolva). Det blåste nu mycket kraftigt så vi la oss i östra viken för en lugn natt. Nu var vi så nära Turkiet att vi såg dess hus och ljus på natten – man måste ställa in telefon och IPad att INTE ta turkiska mobiloperatörer då dessa är svindyra – inte längre EU!

Nästa dag fortsatte vi till Kalymnos västra sida och ankrade i Emporio-viken. Återigen en god middag i land. Väl åter på båten lägger vi oss snart men märker att vi draggar!

Pyjamas-segling kallas det när man får ankra om på natten. Naturligtvis kan man inte se så bra i mörkret och ankaret riskerar därmed att hamna i sjögräs, där det inte hugger så bra. Efter flera misslyckade försök flyttar vi oss till en annan plats med färre båtar i närheten och lyckades ankra igen. Reglaget för att lyfta ankaret la av …. Så nu kunde vi bara släppa ut mera ankarkätting men inte ta tillbaka.

Jobbigt läge.

Alltså nattvakt för att hålla koll på läget. Allt gick väl och på morgonen fick kapten Ott byta den defekta solenoid-switchen till en ny, varmed ankaret fungerade igen.

Rätt trötta efter den stökiga natten beslöt vi oss för att gå till Lakki-viken igen, där vi ju var med SXK-träffen. Nu låg vi på stadskajen flera nätter och passade på att utforska Leros-ön med den bil som Janne hyrde.

Bland annat åkte vi upp till aerophonen – en konkav mur som fungerar som en akustisk lins. Under andra världskriget kunde man tydligen höra fiendeflygplan komma upp till 30 minuter i förväg! En udda skapelse, minst sagt.

Janne och Päivi lyssnar i Aerophonen

Vi tittade även på slottet (med anor från den bysantinska tiden), ett antal väderkvarnaroch badade på ett flertal stränder. Solnedgång med champagne uppe på klipporna ….

Champagne i solnedgången

Seglingen till Kalymnos / Pothia för att lämna Janne blev hur fin som helst, nordliga vindar som alltid.

Vi fortsatte till nordöstra Kalymnos och låg på boj i en skyddad vik – fler och fler vikar har bojar som restaurangerna har lagt ut, kostnadsfritt. Men förväntan är väl att man ska gästa dem och det gjorde vi.

Restauranger lägger ut bojar

Dagen efter ankrade vi i Agia Marina-viken på östra Leros och dagen efter gick vi till ön Lipsi, norr om Leros. Nu har vindarna dött ut så det fick bli motorgång. Stadskajen i Lipsi är välbesökt och den lokale (självutnämnde) hamnkaptenen hjälper till att förtöja men vill sedan ha 5 € för detta. Räknar man på antal båtar och tänker på den grekiska snittlönen så lever han nog rätt gott på det, även under lågsäsong.

Från Lipsi gick vi till Maratho, en liten ö norr om Lipsi. Här finns (förutom getter) några få hus och tre tavernor, varav två redan har stängt för säsongen! Vi tog en boj (igen) och bestämde oss för att ligga kvar här två nätter – det är åska på gång och vi ligger nog bäst och säkrast här.

Det går ingen nöd på oss.