10 dagar har gått – tänk vad tiden går fort när man har kul! Som den observante läsaren kanske har lagt märke till återkommer nu samma ortsnamn flera gånger. Detta är fullt naturligt av flera skäl – dels att vi nu är i ett ”ta det lugnt”-läge och inte söker oss så långt mera, dels för att vissa ortsnamn återkommer ofta. ”Vathy” betyder ”hamn” och det finns det ju naturligtvis en hel del av på öarna. ”Agios Nikolaos” betyder Nikolaos-viken och varje ö med självaktning har ett flertal Nikolaos – en vik, en kyrka, en udde, en by och så vidare. Att säga att vi träffas på Agios Nikolaos är som att säga att vi träffas på Björkskär i Sverige. Det finns ett antal sådana …
Efter besöket på Hydra gick vi en kort bit västerut till Dokos, en stor ö med en skyddande vik. Iland finns det getter, får, åsnor och kalkoner. Ett äldre par har en sorts stuga och de gav oss fisk gratis när vi ville få köpa, så snällt!
Vi fortsatte till Poros och Perdika, ställen som vi redan varit på men som nu låg på vägen (vågen …) mot Aten, där vi på sikt skulle släppa av Lotta och Anders för sin hemresa. Vädret började nu arta sig mer och mer med varmare dagar och därmed också varmare vatten, trevligt!
I Perdika fick vi uppleva ankar-kaos när olika båtar i olika storleksklasser hade kastat sina ankare på ett mer eller mindre rutinerat sätt. Vi tog det lugnt och efter att ha observerat och kommenterat andras mer eller mindre lyckade manövrar kunde vi kasta loss med elegans, utan problem.
Vattnet är så klart att man oftast kan se botten utan problem. Därmed är det lätt att se var ankaret är, men tyvärr också diverse skräp som andra har lämnat kvar.
Byn Ermione ligger på en udde och har därmed två stads-kajer, en på norra sidan och den andra på södra. Vi hade fått tips om att den södra skulle vara bättre och det tycker vi också efter att ha varit där samt promenerat till den andra sidan för att titta på den. Nu fick vi uppleva en dag med mycket regn … på 2 månader var det den första så vi kan inte klaga, hittills hade det bara blivit några små skurar här och där.
En kul upplevelse var att se den lokala bläckfisk-bultningen. Antagligen behövs detta innan den kan ätas men nog ser det udda ut!
I övrigt tar vi det lugnt och återvänder till kända platser. I början av denna resa hade vi det bråttom att komma till Kreta och det blev därmed många och långa dagsetapper. Efter Kreta var det vännernas besök som styrde oss till Aten och dess omgivande öar och nu är vi i en fas där vi tar det lugnt, njuter av den tilltagande värmen och börjar förbereda oss på att TuSan ska lyftas på land om några dagar – resan tar snart slut!
Det går ingen nöd på oss…
S/Y TuSan 