Tobermory, Isle of Skye, Canna, späckhuggare och delfiner …

.Vädret har förbättat sig betydligt och de senaste dagarna har varit blå himmel och sol. Inte så varmt men vi har inte använt värmaren på flera dagar. Det märks att vi nu är på väg söderut.

Efter Oban gick vi till Tobermory, en liten pittoresk by på Isle of Mull. Även denna by har ett Whisky-destilleri, däremot var mobiltelefon-data nere på GPRS. Det betyder antagligen Grymt Primitiv Restriktivt Slö.

Tobermory var denna kväll även målet för en segelregatta runt Isle of Mull, vilket betydde att alla ponton-förtöjningsplatser var upptagna. Detta fick vi reda på via VHF Radion när vi frågade hamnkaptenen när vi gick in i hamnviken. Därmed slapp vi leta efter (obefintliga) platser utan tog en gästboj i hamnviken – det visade sig vara den sista! Våra vänner på Talora (en engelsk båt som vi träffat av & till sedan inloppet på Caledonian Canal) hörde oss på VHF’n och tipsade om denna lediga boj. På den stod att den fixade max 50 ton så vi kände oss säkra (TuSan väger 20 ton). Efter en stund kom hamnkapten med sin RIB-båt och ville gärna ha 16 £ för natten. Väl unnat.

Jollen in till byn (vi plockade med oss Ray & Mary från Talora på vägen) och en middag på restaurang, Langustiner för Päivi och krabbklor för mig. Vi firade vår 33:e förlovningsdag (då var det Venedig). Efter middagen träffade vi Ray & Mary igen, tog en öl & whisky på puben och jollrade tillbaka till TuSan. Ray & Mary slapp simma till sin båt också.

Efter en lugn natt satte vi kurs på Isle of Skye och hade en fantastisk segeldag. Bra med vind från rätt håll så TuSan forsade fram i 7-8 knop med bara Genua och Mesan, storseglet fick vila. Målet var Loch Scavaig på Skye’s sydsida. Denna naturhamn har i olika broschyrer lovordats som en av världens vackraste naturhamnar och det kan vara sant. Det blåste fortfarande upp emot 10 m/s när vi gick in och ankrade, det fanns redan 2 andra båtar där. Klipporna runt denna vik är flera hundra meter höga och det rinner ner diverse bäckar – vattenfall från dem. Vi tog förtöjnings-whiskyn i sittbrunnen och njöt av naturen. Litet senare på kvällen började det regna och blåsa upp mera – vi hade upp till 20 (tjugo!) meter per sekund och TySan draggade (vilket betyder att ankaret inte höll på botten utan båten flyttade på sig med ankaret släpande på botten). Inte bra och vi fick förtöja om i hällregn och stark blåst. Det var så kul att vi gjorde det 2 gånger. Sedan gick vi ankarvakt halva natten, efter kl 02:00 hade det lugnat sig ordentligt och vi kunde sova någorlunda ostörda resten av natten. Det som hade varit bäckar ner för berget var nu floder och forssar!

Ingen vind att tala om så motorgång till Loch Holport, där destilleriet Talisker ligger. Talisker var ett av våra huvudmål, dels för att det är det enda destilleriet på Skye men i huvudsak för att Cairn Terrier (Buster) härstammar från denna ö. Talisker-whiskyn är som en destillerad Cairn Terrier – tuff och självsäker. Vi besökte destilleriet och hade hoppats på att få ta deras ”Grand Tour” med flera olika whisky-provningar, denna var dock fullbokad flera dagar framöver. Så vi tog den vanliga turen. Helt OK men guiden var inte speciellt duktig och även Talisker köper in färdig malt så nu kändes det som att vi sett vår fjärde destilleri-tur och kan detta.

Även här var data-internet över mobiltelefon ingen höjdare så vi satt på The Old Inn, åt (och drack) middag samt hängde på deras WiFi. Trevligt ställe, ligger 150 meter från destilleriet.

Efter en lugn natt vid pontonförtöjning fortsatte vi till Canna, en liten ö 18 sjömil söder om Skye. Vi hade läst att det skulle vara fint men verkligheten var förödande vacker. Det hjälpte att solen nu bestämt sig för att visa sig och vi förtöjde med eget ankare i viken och tog jollen in till caféet. Observera singularis, Canna är näst intill obebodd – kanske 30 hushåll om ens det. Mobiltelefontäckning saknades helt och hållet men caféet höll med WiFi. Vi gick runt och hade den ena fantastiska upplevelsen efter den andra. Ni som läser detta för att ni själva tänker ta er till västra Skottland – gör omvägen till Canna!

Bilderna får tala för sig själva, själv fascinerades jag av hur naturen ritat i sanden på stranden – en liten liten bäck rann ut och skapade ett grafiskt underbart mönster. Vi träffade äntligen riktiga Highland Cow’s (ska uttalas ungefär som ”Helan går”) som är så söta med sin lugg. Men även sundet mellan de 2 öarna i Canna var bedövande vackert med alger och sjögräs i den lilla fåran (vid lågvatten).

Natten på svaj och vi vaknade till ännu en blå morgon med sol! Upp med ankaret (och en massa sjögräs) och iväg. Knappt hade vi hunnit ut ur Canna’s vik och in i sundet till grann-ön Rhum så såg vi en u-båt –nej, en späckhuggare (maxi-delfin) som simmade och dök – fenan syntes ca var 20:e sekund och var kanske någon meter hög. Vi visste inte då vilket djur vi såg men kunde kolla upp det via Google senare (visst – undrens tid är inte förbi. Vi hade delvis internet kontakt!).

Den sam ca 40 meter från TuSan och vi kunde se den i 2-3 minuter. Majestätiskt. Kort därefter såg vi ett gäng tumlare (små delfiner, i princip) i kanske 30 sekunder. Vilken dag detta skulle bli! I början var vinden si-så-där och motorn fick hjälpa till, men sedan blev det ordning på vinden och vi kunde segla större delen av dagen. Blå himmel, segel, kan det bli bättre?

Jodå, det kan det. Plötsligt hörde vi plask och såg konstiga vågtoppar – sedan såg vi delfinerna. Det var över 20 stycken som sedan lekte med TuSan bogsvall och simmade längs med oss – kanske en timme. Ja, 60 minuter! Delfinerna verkade bråka om vem som fick ligga tätast intill TuSan’s för och de använde bogsvallet som lekyta. De måste ha ”krockat” med TuSan’s skrov flera gånger men vi märkte inget sådant, men de var alltså helt intill oss. Några övade på ryggsim under vattnet och självfallet var det ingen match för dem att hålla jämn fart med oss, ibland sam de också cirklar framför oss för att komma tillbaka sedan. Dagens höjdpunkt!

Även lunnefåglar, söta och fina, flög förbi i all sin prakt. Förbi Fingals Cave (en vacker klippformation) och sedan genom Iona-sundet för att börja titta efter natthamn. Vi hade spanat in flera möjliga vikar men dessa var redan fullbelagda med andra båtar, men efter en stund hittade vi en lämplig plats (med bara en annan båt). Vi kastade ankar med gott om kätting och kollade noga att vi inte draggade. Nöjda med dagen sov vi gott.

Nästa morgon, idag, vakande vi till blå himmel och i princip vindstilla. Vad har hänt med Skottlands väder? Inget klagomål här inte! Vi kunde se vår ankarkätting ligga på botten, så klart är vattnet. Det verkade dock som om ankaret bara låg på botten och vi måste ha draggat en del i alla fall för vi hade lagt ankaret längre in i viken än det låg nu. Vi får ta det ännu tuffare med att låta motorn dra oss fast vid ankring.

Ingen vind så vi gick för motor till Port Ellen på Islay’s södra sida. På vägen såg vi 5 olika Whisky destilelrier (bl a Lagavulin, Ardbeg, Laphroaig och Caol Ila) så morgondagens promenad på ön är lovande!