Scotland the beautiful

Helt fantastiska upplevelser de senaste dagarna. Vi gick från Eyemouth mot Edinburgh (Granton hamnen) i strålande solsken och, i början, vindarna från rätt håll. Så vi kunde segla i ca 10 minuter om ens det. Sedan återställdes den sedvanliga ordningen, alltså motvind och motorgång. Vi gick rätt kustnära och såg fantastiska klipporna fåglar, slottsruiner – precis som reklamaffischerna för Skottland. En intressant kontrast var ett kärnkraftverk intill havet – och intill detta en hel skog med vindkraftverk.

Vi tog kurs mot Bass Rock som är en klippö med en mängd havssulor – en fågelart. Hela ön var totalt belamrad med dessa fåglar (och deras vita rester ….). Vi gick nära intill och kunde både se och höra dem hur bra som helst. En av dessa upplevelser som man inte hade räknat med men som förblir i minnet!

 

Färden gick vidare mot Edinburgh och vi fick besök av en flock delfiner, hur fina som helst. De höll oss sällskap i några minuter och fortsatte sedan sin väg åt annat håll. Vi gick in till Edinburg/Granton och konstaterade att vi kom fram strax efter lågvatten – gästhamnen var av det grundare slaget så vi fick hålla både ett och annat öga på ekolodet när vi förtöjde i Royal Forth Yacht Club (RFYC). Det flådiga namnet till trots var det inte speciellt mycket med denna hamn, en flytbrygga men ingen el eller vatten. Dusch/toa fanns dock om na tog sig genom flera dörrar med både kodlås och hänglås (kodlåset öppnade en lucka med nyckeln som sedan kunde låsa upp hänglåset). Någon hade tittat på tok för mycket på ”Fångarna på Fortet”, vi insåg att toabesök behövde planeras i god tid.

Att försöka betala gästhamnsavgiften var ett äventyr i sig – det skulle ske i klubbens pub men denna var (återigen) låst bakom dubbla dörrar. Damen som skötte den verkade göra sitt bästa för att slippa kunder!

Följande dag besökte vi Edinburgh med Antti (Päivis systerson & gudson) samt dennes flickvän Karin. Vi traskade runt hela staden (kändes det som) och såg alla vyer. Att det kungliga slottet låg på en hög klippa som dominerar staden kändes väldigt Harry Potter … och vi gick förbi kaféet där JK Rowling satt och skrev böckerna.. Även Victoria Street besöktes och den ska ha varit förebild för Diagon Alley. Nu fanns det många Harry Potter-relaterade affärer där.

Promenerade vidare och tog en organisk lunch i en park. De hade organisk Cola och jag kan lugna alla Coca Cola akiteägare, denna produkt utgör inget hot mot CC.

Vidare mot slottet och gamla stan, som drällde av turister och diverse kiltförsedda säckpipeblåsare. Varannan butik säljer kiltar och skotska ylleprodukter, men vi ser inga ”vanliga” människor bära kilt. Synd!

Dagen avslutas på ”The Old Chain Pier” där Päivi åt musslor och jag slog till med en Scotsman burgare – med haggis!

Haggis är en maträtt som i grova drag består av fårmage med inälvor som sedan kokas. Låter kanske inte så roligt men faktum är att det smakar betydligt bättre än man kan tro! Inte så att jag nu rusar runt hela Skottland i jakt på Haggis men jag kommer nog att äta det flera gånger. Eftersom jag ju faktiskt funderar på vad jag ska hitta på efter denna resa så lekte jag med tanken på att starta en Haggiseria i Stockholm …. Servera maten i kilt, spela ”Scotland the brave” som säckpipemusik och ha Whiskyprovningar som specialare? Njae, jag vet inte. Så fantastiskt gott är det inte.

Efter Edinburgh seglade vi vidare på tisdagen 20/6. I början motvind (vad annars) men vi bestämde oss för att idag seglar vi – så vi kryssade på Firth of Forth (fjärden utanför Edinburgh) och när vi hade lämnat den hade vi halvvind upp till Montrose. Vi seglade 65 sjömil av 72 avverkade denna dag och kom fram vid 01:00 på morgonen.

Montrose låter vackert men hamnen är en industrihamn. Vi snackade med hamnkapten på VHF och fick lägga oss mellan fiskebåtar och oljeriggsfartyg. Montrose ligger i ett sund och har kraftiga tidvatten, med 4 meters nivåskillnad och mycket strömt. Stackars TuSan gungade fram och tillbaka, vi fick ju lägga långa tampar så att hon skulle kunna följa med tidvattnet på väg ner. Många dunsar i kajen blev det och vår natt var inte så speciellt lugn för det. Hamnen ville ha 25 £ och då fick vi ingen service – ingen vatten, toa, el, …. bara en taskig förtöjning.  Montrose glömmer vi snabbt! (Eller inte …).

Onsdag 21/6 – årets längsta dag! Vi kastar loss vid 08:45 och försöker segla norrut mot Peterhead. Total motström, plattläns och stora vågor så vi gör bara 3 knop Fart Över Grund (FÖG) fast loggen visar nästan 5 knop genom vattnet. Motström ….

Det får bli motorsegling och på så sätt fixar vi i början 5 knop i alla fall. När strömmen (tidvattnet) sedan vänder dånar vi fram i nästen 9 knop och infarten i Peterhead sker i hällande regn, stark vind, stora vågor och en hamnkapten på VHF vars skotska dialekt går att skära med kniv. Var finns textremsan? Vi tar på oss det totalaregnstället, komplett med sydväst (present från våra barn) och jag måste ge sydvästen en stor komplimang: Torr, varm och skön om huvudet. Tack Sanni & Sander (med Andreas & Anna, såklart).

Väl förtöjda vid en flytbrygga (som alltså följer med tidvattnet och gör en enkel förtöjning) njuter vi av en lugn kväll och natt.

Torsdagen 22/6 (idag) ägnar vi åt båtvård efter att ha cyklat in till byn i jakt på en båt-tillbehörsaffär. Det finns inga sådana i Skottland, verkar det vara! Vi frågar runt och hittar några affärer som kallar sig ”Ship Chandlery” men deras utbud är så löjligt litet att man undrar hur folk gör här. Köper de allt på nätet? I och för sig har vi sett få (brittiska) privatbåtar om man jämför med Sverige så vi undrar om båtandet inte är lika populärt här … trots att Storbritannien ju alltid har sett sig själv som en sjöfarande nation. Vi får hoppas på Inverness och inloppet till Caledonian Canal, där finns väl fler turistande båtar och därmed ett marknadsunderlag för en butik.

Lunchen är fish & chips från en gatuhandel i hamnen, inget vidare. De hade dock ett gäng Haggis-produkter så jag borde kanske ha slagit till på detta igen.

Praktiskt båtjobb med bl a byte av ventilkåpepackning på motorn (den läckte olja). Man får vara varken packad eller puckad när man gör detta. Fortsatte med att försöka få liv i vår dieselgenerator men den bara snurra och snurrar utan att starta. Den får diesel och luft och då ska den egentligen starta … ringde till sist Bill Mackie Engineering och hoppas att de kan komma imorgon och hjälpa till med detta. Päivi tvättade kläder och TuSan (som verkligen behövde detta), jag avslutade dagen med att skruva fast bordet i styrhytten igen. Det hade fått sig en smäll (av mig) under gårdagen och satt aningen löst.

Vi avser vara kvar i Peterhead några dagar pga. fixa&dona, men även väder/vindprognoser. Efter helgen räknar vi med att dra oss mot Inverness via Lossiemouth.

Skottland lever upp till förväntningarna och jag ser mycket fram emot Caledonian Canal och sedan öarna i västra Skottland.