26 mars, solen skiner och det är VÅR! Dags att börja jobba på riktigt med TuSan inför vårt stora äventyr, om bara 70 dagar (men vem räknar …?).
Vi har bytt alla fall på TuSan – för er landkrabbor så är ett ”fall” snöret man drar upp seglet med (Segel = lakanliknande tygbit som hänger på en pinne, ”mast”). Självfallet var de gamla inte så slitna att de MÅSTE bytas, men det är sådant som bara ska bytas i god tid. Man vill inte att de går av, för OM de gör de så väljer de rackarna nästan alltid ett tillfälle med starka vindar, trång passage och nattetid – gärna med regn! 
Nu gick det hela snabbt och bra eftersom vi var ute i god tid – hade det strulat på något sätt så hade det inte spelat någon roll. Alltså gick det smärtfritt, även om bilden ovan visar att det behövdes litet krypa-och-pilla för att få till det hela. Lägg märke till ändan på det röda fallet som hänger ner till vänster i bild. Där syns en STOPPÅTTA, vars uppgift är att se till att fallet INTE rymmer in i masten där det inte längre går att få fatt på. Fallen har en viss förkärlek för sådana manövrar och detta måste alltså förhindras. Närbild på en stoppåtta:
Det blir inget pris för den som kan gissa varför denna knop heter som den gör. (Den observante hittar en stoppåtta till i ändan av ett blå-vitt fall)
Nästa moment blir att byta hela den stående riggen:
Återigen för landkrabbor: Det är alltså inte nödvändigt att stå i riggen, utan här talar vi om alla vajrar som stagar masterna och som i normalfall inte rör på sig.
TuSan får sin nya stående rigg i samband med att vi mastar på tisdagen den 11 april – det ska bli så skönt att se henne i normaltillstånd igen och inte mastikappad som nu:
S/Y TuSan 