Kythnos – nattpassage – VHF/AIS – Poros

Från Syros gick vi till Stephanos-viken på östra Kythnos. Vi har legat där förut och återvänder nu eftersom en av de bästa restaurangerna vi varit på finns där. Den heter O’Kantris och har en stor skylt på taket ’TABEPNA’ vilket blir till ’Taverna’ med alfabetiska bokstäver. Har ni vägarna förbi Kythnos är det värt besöket!

Mycket god middag (de har ingen meny utan berättar muntligen vad som finns för dagen). De odlar grönsaker och har egna getter och får.

Lugn natt. Vi fortsätter mot Poros.

Tänkte vi.

När vi rundat Kythnos’ södra udde och tittar på väder/vind-prognosen igen inser vi att det kanske är bättre att avvakta med överfarten till Poros – det ska bli bättre vindar dagen efter. Så vi lägger oss i en vik (Kolona) på västra Kythnos. Det är en skyddad vik som ligger bra till för charterbåtarna från Aten. Detta, tillsammans med det faktum att säsongen nu börjar snart, gör att det finns gott om båtar i viken. Även super-yachts ser vi nu mer och mer.

Bland båtarna i viken finns svenska ’Pinta’ med Marianne och Anders som vi nu lär känna. Trevligt utbyte av erfarenheter över några glas vin.

Vi hade tänkt sova över i viken men när vi tittar på vindprognoserna igen kommer vi fram till att det blir nattsegling till Poros, det ska bli bättre vindar för det på natten.

Trodde vi, ja.

Det blev 60% motorgång och 40% segling i rätt svaga vindar. Det visar återigen att prognoserna inte är speciellt exakta och verkligheten kan bjuda på både svagare eller starkare vindar.

Vid 2-tiden på morgonen korsar vi farleden till Piraeus, som är Aten’s hamn. Stora fartyg går här dygnet om och vi är en liten, liten segelbåt. Som sådan ska motordrivna fartyg väja för oss men det bygger på att de dels ser oss, dels bryr sig om att följa reglerna.

Att bli sedd på natten är ju inte helt enkelt, även om vi naturligtvis för reglementsenliga positionsljus. För en seglande båt innebär det bara en grön styrbords-lanterna, en röd babords-lanterna och en vit akterlanterna. Är man motordriven har man också en vit topp-lanterna. Större fartyg har fler lanternor och varje typ av fartyg har sin specifika uppsättning, så att det ska gå att förstå vad för sorts fartyg man möter.

Glasfiberskrov är genomskinliga för radar och därför är det inte säkert att mötande fartyg ser oss på natten. Nuförtiden finns AIS (’Automatic Identification System’) som går ut på att fartygen skickar ut en datasignal som berättar om fart, kurs, fartygets storlek osv. AIS är obligatorisk för större fartyg men inte för fritidsbåtar. Vi har en AIS enhet ombord och kan därför se data om kringliggande fartyg (med AIS …) men skickar också ut data om oss själva. Jag anser att alla långseglare borde ha AIS och då självfallet en enhet som både sänder och tar emot data. Tyvärr finns det (billigare) enheter som bara tar emot data (från andra båtar) men inte sänder ut egna data. Det är ungefär som att se andra bilar på natten men själv ha släckta lysen.

Det finns nu AIS stationer i land och på nätet kan man se var olika båtar finns – till exempel MarineTraffic.com eller VesselFinder.com. Vill ni veta var TuSan är just nu kan ni gå in på dessa hemsidor och söka efter ’TuSan’.

När vi alltså korsar farleden blir vi anropade av ett kryssningsfartyg som ser att vi kommer att mötas mycket nära (AIS kan räkna ut sådant). Eftersom AIS också visar namn på fartygen kan kryssningsfartyget anropa oss med namn på VHF-radion och vi kan komma överens om hur vi gör. I detta fall slår vi på motorn för att det andra fartyget inte får väja ur farleden. Dessutom kommer ett lastfartyg från andra hållet så det är en ganska komplex situation. Vi hör (på VHF) hur de två stora fartygen kontaktar varandra och diskuterar hur de ska passera varandra och ta hänsyn till oss.

Vänligt, säkert och effektivt. Tack vare AIS-data och VHF-radio.

För långseglare är VHF radion helt oumbärlig. Man kan kommunicera med hamnar, andra fartyg och även ropa på hjälp (’Mayday’) om det vill sig illa. Alla lyssnar alltid på kanal 16 och därmed blir nödanrop väldigt spridda till alla i närheten. Att ringa 112 på mobilen har inte samma lokala spridning.

Hemma i Sverige försvinner VHF på fritidsbåtar allt mer. Folk har mobiltelefoner och klarar sig bra med det. Fullt förståeligt men man har tappat den där förmågan att tala med en annan båt i närheten – om du inte vet vilket telefonnummer någon ombord har.

Ju färre VHF båtar desto mindre vits att ha en station. Jag kommer att tänka på det gamla skämtet och Alexander Graham Bell som uppfann telefonen – bra, men vem ringde han till?

Nåja. Nattsegling gick bra och vi kom till Poros, där vi nu legat ett par nätter. Vi har också hunnit träffa våra finska vänner Tuula och Pekka som har bytt båt – numera har de en fin katamaran ’Relacat’ som de håller på att rusta upp. Otroligt stora ytor jämfört med en enkelskrov-båt. De njuter (också) av båtlivet i Grekland.

Det går ingen nöd på oss.