Apostoloi – Andros – Tinos – Delos – Syros

Vi lämnade Skyros efter att ha tankat 200 liter diesel vid sjömacken. Det är ganska sällsynt med bensinstation vid kaj, däremot är det vanligt med små tankbilar som kommer till kajen (på beställning).

Fin seglats till byn Apostoloi på ön Evia (Greklands näst största ö som vi nu har rundat de senaste veckorna). Väl framme blev det rätt struligt att ankra, eftersom en fiskare hade lagt sina nät på flera ställen i det område intill hamnen som på sjökortet markerats såsom ankringsplats. Vi vill ankra i sand (bra fäste) och inte i sjögräs (dåligt eller inget fäste, dessutom är sjögräset (Posidonia) i princip skyddat). Efter ett flertal misslyckade försök såg vi att fiskaren plockade upp sina nät och då kunde vi ankra i sandbotten.

Dagen efter fortsatte vi till nästa ö, Andros. Återigen busade de grekiska vädergudarna med oss och slog på vinden – eller stängde av den – litet hur som helst. Men en rätt bra seglats blev det ändå. Vi ankrade i en liten vik med fin sandstrand och bara några få hus.

Vännerna på ’BlueBird’ kontaktade oss och erbjöd sig att plocka upp oss med deras hyrbil, de hade ankrat intill en liten by på samma ö. Så det blev en rolig tur runt på Andros. Ön skiljer sig väl inte så mycket från alla andra – de är bergiga och har små byar litet här och där.

Vidare till Tinos, nästa ö söderut. Väderprognosen och vädergudarna hade återigen olika åsikter om verkligheten så vi seglade större delen av färden i kulingvindar med reducerade segel – inget som vi hade förutsett. Inne i byn Tinos (samma namn på byn som på ön) väntade ’Bluebird’ som vi nu kommit ikapp med.

Byn Tinos utmärker sig genom att en av kyrkorna har en ca 300 meter lång kryp-fil uppför en backe. För 200 år sedan hade en nunna en uppenbarelse som ledde till att man hittade en ikon där och nu kryper de troende uppför backen till kyrkan. Därför är kryp-filen försedd med mattor! Svenska språket har ju ett uttryck ’att krypa till korset’ (betyder ungefär ’att erkänna sitt misstag’) och dess religiösa ursprung har säkert återanvänts här.

Ön Tinos ståtar med hundratals duvslag med ursprung från 1700-talet, alltså den venetianska tiden. Riktigt varför de har byggts här är inte riktigt klart för oss, men vi gissar på att duvorna kunde ätas, tillverkade gödsel och kanske till brevpost om det var brevduvor – sådant fanns ju också.

Tinos har också en gedigen historik avseende marmorbrott och stenhuggare, vilket vi kunde studera på plats i byarna och i ett fint museum.

Även Tinos är bergig och några byar klättrar längs med branta berg. Inne i byarna är det smala gränder och många trappor – inget för handikappade personer och man undrar hur dagens transporter kan fungera.

Från Tinos vidare med båten till ön Delos, som i antiken var en stad med 30000 invånare. Idag har mycket grävts ut av arkeologer och besöket var mäktigt! Vi har ju sett fornlämningar på en mängd ställen i Grekland men aldrig så mycket på en och samma plats. Staden har en historik som sträcker sig 3000 år bak i tiden och som alltid har det varit gott om diverse krig och maktspel. Intet nytt under solen ….

Man får bara ankra över dagen vid Delos så vi fortsatte till nästa vik för att övernatta där. Väl framme var det fullt med turistbåtar som spelade hög musik och väsnades på alla sätt. Dessutom blåste det kraftigt i viken (en tratt-effekt som är ganska vanlig i Grekland) så vi bestämde oss för att fortsätta till nästa ö, Syros. Vi ankrade i en liten vik och hade en lugn natt innan vi idag fortsatte vidare till en annan vik på Syros. Vädret har blivit betydligt varmare, solen skiner och det är nästan 21 grader i vattnet.

Det går ingen nöd på oss!