En vecka har gått och mycket har hänt.
På måndag seglade vi största delen av vägen mot Chalkis innan vinden dog och motorn fick ta vid. Väl framme i Chalkis ankrade vi intill bron och inväntade nattens broöppning.
Tji fick vi.
Klockan 23.30 meddelar hamnpolisen via VHF radion att bron är trasig och därmed inte kommer att öppnas i natt, nästa gång om 2 dagar (nätter). Tror de. Kanske.
De anropar varje båt för sig och drar samma ramsa – hade det inte varit enklare med ett kollektivt anrop och sedan fråga varje båt om de uppfattat? Logiskt tänkande …
Nästa dag slår saharasanden till. Himlen blir rödbrun och ALLT täcks av en hinna av gulbrunt damm. Det ser ut som en domedags-profetia!
Chalkis är en liten stad, inte bara turist-by. Vi bestämmer oss för att hyra en bil (återigen med Ragnhild&Christer på ’BlueBird’) och åker runt ön Evia. Försöker hitta ett vattenfall som ska vara vackert med vägen dit blir sämre och sämre så vi ger upp, hyrbilen ska nog återlämnas i gott skick. För 40€ kontant (inte kreditkort) fick en snäppet vassare bil än om vi betalat med kort. Grekland …
Men vi hittar en trevlig by, Stenia, där vi fikar och promenerar. Tänk er en blandning av Grekland och by i alperna!
Höjdpunkten på bilturen var ett besök på en vingård Avantis med tillhörande rundtur och provsmakning. De säger sig vara en av Greklands tio bästa vingårdar och det finns ingen anledning att betvivla det. De säljer också till Sverige, där kostar deras viner runt 380 kronor flaskan (35 €). Självfallet köpte vi med oss några flaskor som här kostade 8-10 € per flaska …
Onsdag kväll hoppas vi på broöppning – någon gång mellan 22:00 och 04:00, beroende på tidvattnet. Det ska ges 15 minuters varning och sedan ska varje båt kallas enskilt. Alltså hojtar de kl 22:10 att nu öppnas bron, båtarna ska åka i valfri ordning. Kvinnan som talar har en defekt eller fel-inställd VHF och ljudet är därmed väldigt dåligt, det blir ju inte bättre av grekisk engelska …. Upp med ankaret och iväg.
Det blåser väldigt lite och därmed kan vi ankra i en vik strax norr om bron och vila lugnt för natten.
Torsdagsmorgonen är lugn och vi fortsätter för motor då det inte blåser något.
Eftersom detta är Grekland så ändras vindförhållanden självfallet utan förvarning. På mindre än två minuter går det från 2 meter per sekund (4 knop) till 12 meter per sekund – 24 knop! Ut med revad Genua (segel) och stopp på motorn för nu seglar vi.
Tills vinden tar slut efter stund, såklart. Alltså motorgång till byn Theodologis där vi förtöjer längs med stadskajens utsida, alltså inte innanför vågbrytaren. Det skulle vi få ångra.
I Theodologis finns vatten och el utan mätare och någon hamnkapten kommer aldrig förbi. Vi tvättar av TuSan från ökensanden, i början är det brunt vatten som rinner av henne! Det kändes riktigt skönt. Vännerna på ’BlueBird’ ankrar utanför hamnen, kanske gjorde de rätt.
Efter en stund kommer Søren på ’NoName.dk’ – ja båten heter så! Vi hjälper honom att förtöja innanför vågbrytaren och sedan tillbringas en trevlig stund med honom (och några glas vin).
Vinden tilltar och nu gungar TuSan väldigt mycket – vi ligger ju på utsidan av kajen. Alla fendrar läggs ut och kontrolleras och vi ser en orolig natt framför oss. Som tur lägger sig vinden framåt midnatt så natten blev ganska lugn ändå.
Fredagen bjuder på fint väder och svaga vindar så vi går för motor till de Likhadiska öarna, som ligger vid Evia’s nordvästra spets. De kallas för Greklands Bahamas och är otroligt vackra – en liten skärgård med låga öar. Vi ser en – eller flera? – munksälar flera gånger under vår jolle-färd bland öarna. Vi är enda båten där men man ligger inte så skyddad, därför fortsätter vi till byn Kamena Vourla där vi kastar ankaret för natten, som blev väldigt lugn. Vi är överens om att fredagen var den finaste dagen under de tre veckor vi nu har varit till sjöss.
Det går ingen nöd på oss!
S/Y TuSan 