Vad syftar en sådan rubrik på? Läs vidare så förstår du nog.
Från Ermioni gick vi till Dokos, en nästan öde ö med en fin vik. Vi har besökt den flera gånger tidigare och även denna gång blev vi nöjda. Vi låg här i avvaktan på de utlovade sydliga vindarna och de kom också som utlovat.
Alltså seglar vi vidare och bestämmer oss för nattsegling i nord-östlig riktning. Den planerade etappen var på 62 sjömil och det hinner vi inte med i dagsljus. För att säkerställa ankomst i dagsljus var det därmed bäst – och säkrast! – att nattsegla.
I huvudsak var vindarna med oss så det blev bara någon timmes motorgång. Egentligen en händelselös etapp med två undantag: vi ser på AIS- systemet (”automatic identification system”) att vi kommer att gå väldigt nära passagerarfartyget ”Kissamos” – vi korsar dess kurs. AIS räknar ut och varnar för sådant. Alltså anrop på VHF radion. ”Kissamos” svarar omedelbart att de sett oss och avser väja för oss (vi är en segelbåt men tyvärr tycker inte alla yrkesfartyg att det är skäl nog att väja). Positivt! Ett kort ’tack’ på VHF och vi fortsätter vår resa.
Vid 3-tiden på morgonen seglar vi förbi Lavrious industrihamn. Det finns några grund man behöver akta sig för och det gör vi, även om vi kommer att gå nära. Plötsligt ropar Lavriou Control på VHF radion till oss för att varna oss för grunden …. Vi kvitterar och tackar. Vi hade koll på läget men det var positivt att en industrihamn tar sig tid att varna oss, de ser att vi går nära grunden. Klockan 3 på morgonen.
På förmiddagen kommer vi fram till en skyddad vik och kastar ankaret. Trötta, såklart, så vi vilade en hel del.
Dagen efter fortsatte vi till Bufalo, en liten by med skyddad hamn. Vi ankrar i viken och går i land för att konstatera att allt är stängt – ingen av de tre restaurangerna är öppen. Efter en lugn natt går vi iland igen (Buster behöver rastas) och då får vi reda på att minst två restauranger kommer att vara öppna till kvällen.
Våra vänner Ragnhild och Christer på ”Bluebird” ska komma och möta upp, vilket de gör. Trevlig middag tillsammans iland.
Det är busväder på gång och vi går vidare. Enligt olika källor ska hamnen i Aliveri/Karavos erbjuda gott skydd och man ska kunna förtöja längs med kajen. Perfekt skydd för det kommande ovädret!
”Bluebird” och vi går tillsammans till Karavos men konstaterar att stadskajen är blockerad av diverse små fiskebåtar och en och annan lång-liggande segelbåt. Inte en chans att lägga sig där! Eftersom vi nu är i april (lågsäsong) undrar vi vad butiks- och restaurangägare tycker om det faktum att gästande båtar inte får plats. Vi fortsätter till Eretria, en större by med en stor hamn med skydd genom vågbrytare. Då vi vet att busväder är på gång ankrar vi mycket noga, vilket tar flera försök innan vi är nöjda. ”Bluebird” gör detsamma.
Det börjar regna litet tidigare än vad väderprognosen lovat och därmed blev Busters kvällspromenad en blöt historia. Det var viktigt att rasta honom sent eftersom morgondagens busväder nog skulle leda till en sen rastning.
Busvädret kom lördag morgon vid 5 tiden och höll i sig framåt lunch. Som mest hade vi vindar på 18-20 meter i sekunden (alltså cirka 40 knop!). När det blåste som mest öppnade sig vårt fock-segel och fladdrade vilt i blåsten och regnet. Vi lyckades till sist att hala ner det och binda fast det på däck. Om ni alltså undrar hur det kan vara att ha segelbåt så finns det gamla skämtet att ”stå i en kall dusch och riv tusenlappar”. Vi stod i en kall, guppig dusch och hade inte ens några tusenlappar …. Tufft värre och vi hoppas att detta blir denna resas värsta minne.
Vattendjupet där vi ligger är ca 5 meter och tumregeln är att man ska lägga ankarkätting tre gånger djupet vid bra väder och fem gånger djupet vid dåligt väder. Vi lade ut 45 meter kätting, alltså 9 gånger djupet. Ankaret höll och vi hade löpande övervakning på att båten inte draggade.
Alltså återigen en tuff natt / förmiddag och vi vilade ut därefter.
Natten till idag, söndag, var mycket lugn och idag hyrde vi en bil tillsammans med Ragnhild & Christer och åkte runt på ön (Evia). Mycket trevlig tur, bland annat besökte vi ett vattenfall / fors vilket innebär en intensiv promenad upp/ner för en dal. Besökte också några hamn-byar och råkade köra förbi en marknad i en by i bergen – stannade och handlade grönsaker. Marknaden var längs med byns huvudgata och bilar körde förbi tätt inpå. Grekland.
Att hyra bilen var en fantastisk upplevelse i sig. Ragnhild och Christer hade bokat den och när vi kom på morgonen sa damen i butiken bara ”här har ni nyckeln, jag litar på er. Nu ska jag ha kaffe” och gick. Inga papper. Inget körkort. Inget pass. Inga kreditkort. Ingenting! När vi lämnade tillbaka bilen (för 30 €) sa hon bara ”tack” och så var allt klart.
Imorgon fortsätter vi och ska passera Chalkis-bron på natten någon gång mellan 22:00 och 04:00 – exaktare än så meddelar inte hamnkontoret. Återkommer om detta i nästa blog!
Det går ingen nöd på oss.
S/Y TuSan 