Nuförtiden är de flesta uppkopplade hela tiden. Det är e-Mail, Facebook, Twitter, Instagram och 1001 fler ändå. Telefonen (fickdatorn) kan navigera, sköta bankärenden, spela musik, spela spel och så mycket mer.

Om man nu har tillgång till nätverket/täckning. Vilket innebär ett avstånd på max ca. 15 km från en bas-station. Sådana finns det numera ganska gott om men inte överallt, och speciellt inte till havs.

Mycket kan man nog faktiskt klara sig utan men att, vid behov, kunna ropa på hjälp känns ganska angeläget. Båtfolk har ofta en VHF radio och den kan sända 40-50 km (beror bl. a. på antennens höjd, vilket även gäller mottagar-stationen). Med en kustradiostation kanske man kan kommunicera på 100-150 km håll om det vill sig väl. Då har man ingen data men kustradion sänder väderprognoser och varningar (hinder, släckta fyrar, döda flytande valar (jodå!)). VHF används flitigt med marinor, kustbevakning och andra fartyg (i närheten) och är ett måste. Det går inte utan.

Om man sedan rör sig ännu längre bort från land blir det väldigt tyst. Idag finns 2 alternativ tillgängliga: satellit-telefon och kortvågsradio.

Satellit-telefoner är fortfarande rätt dyra både i inköp och drift (abonnemang och samtalstid). Man kan ladda ner data men inte hur mycket som helst – mera typ SMS eller väderdata, där det finns ett specifikt dataformat användbart för båtfolk (GRIB). Vi har (ännu) ingen satellit-telefon men om/när vi går över atlanten lär det nog bli en investering. De ska nämligen vara väldigt pålitliga och ger därmed den där säkerhetsfaktorn.

Kortvågsradion har funnits länge, i princip var det väl det grabben Marconi uppfann (Hertz och Tesla var också med i leken). Idag är de självfallet datorer med en mängd finesser och funktioner. Vi har en Icom 7300 ombord och efter storslagen hjälp av Oceanseglingsklubbens (OSK) radio-gurus Janne och Mats fungerar den nu alldeles utmärkt.

Förutom nästan daglig kontakt med OSK/Janne och Mats (de har daglig passning) kan vi skicka/ta emot e-post och väderdata-filer. E-post är begränsad till ren text, alltså inga bilder eller andra (större) filer. Radiovågorna påverkas av en mängd faktorer (såsom solfläckar, åskväder, dag/natt osv) och det gör att kontakten inte alltid är säker. När vi nu byggt upp en viss vana med radion fungerar det väl 90% av tiden och ibland är ljudkvaliteten helt underbar, ibland får man lyssna noga. För e-post/väderdata har vi haft kontakt med stationer i Schweiz, Bulgarien, Spanien, Portugal och Italien – just nu ligger vi i Grekland.

I motsats till satellit-telefon är kortvågsradion helt gratis i drift (den måste ju införskaffas, såklart). Man behöver ett LRC-certifikat för att få använda de Marina frekvenserna, Ott har dessutom även amatör-certifikat vilket ger tillgång till en hel del annat. Att ta LRC är relativt enkelt men ett amatör-certifikat kräver ordentliga studier, Ott la nog ner 2-300 timmar på detta (!). Men nu har han anropssignal SA0OTT (Sierra Alpha Zero Oscar Tango Tango). När den används på TuSan blir det SA0OTT/MM där MM står för Maritime Mobile.

Pågående hämtning av e-post via kortvågsradio

På den tekniska sidan då. Vi har en VHF med dubbelstation, alltså kan vi använda den från sittbrunnen (där vi är för det mesta) men även inombords. Kortvågsradion är en Icom 7300 med en extern antenn-tuner (som ser till att antennen är rätt inställd). Antennen i sig är en kabel som sitter inne i en tamp och går upp till masten med ett vanligt fall (s. k. Rope antenna). Jordning sker med en brons-platta utombords under vattenlinjen och en K.I.S.S-kabel som ligger inne i kölsvinet under vattenlinjen. Det hela matas av ett eget batteri som laddas med en egen solcell, därmed är radion helt frånskild övrig elektrisk installation ombord. För data-trafiken har vi ett Pactor Dragon P4 modem (syns vänster i bilden, röd/gröna dioder).

Så – vi känner oss väl uppkopplade. Återigen tack till Janne och Mats på OSK för hjälp och kontinuerlig kontakt!

Det går ingen nöd på oss.