En vecka i Grekland

Som redan sagts i det förra inlägget ändrade vi våra planer. TuSan skulle sjösättas och sedan tas till Preveza (västra Grekland) på en vecka för att där lyftas på land igen till nästa vår.

Sjösättningen gick enligt planerna och vi la oss strax utanför Korintkanalens östra inlopp. Vår vän Janne skulle komma på söndag och därmed valde vi att ligga för ankare ett par dagar tills han kom. Det var faktiskt ganska skönt att ta det lugnt efter de senaste veckornas jäkt.

Vi konstaterade också att vi hade glömt att test-starta generatorn (som ger 220V) och upptäckte nu att dess startbatteri var defekt. Inget problem i sig eftersom vi inte trodde oss behöva generatorn denna vecka, dessutom skulle vi kunna koppla startkablar till något annat batteri på TuSan vid behov. Det finns tre andra oberoende batteri system ombord.

Janne kom som planerat och på måndag morgon passerade vi Korintkanalen. 244 Euro i avgift för 4,5 sjömil gör denna kanal till världens dyraste vattenväg, mätt i längden.

En häftig upplevelse att gå genom kanalen och efter 40 minuter var vi ute på öppet hav igen.

Resan fortsatte till ön Trizonia, där vi låg vid en nedlagd (ej färdigställd) marina över natten. Bara 9,40 Euro för detta är billigare än de flesta grekiska stadskajerna vi har besökt. Trizonia är trevligt och vi hade en lugn natt, trots påtalade åskväder.

Dessa åskväder gjorde att vi avvaktade avfärd följande dag. Vädret bättrade sig och vi gick vidare västerut, under Rio-bron vid orten Patras. Man behöver kontakta brons trafikledning för tillstånd att passera bron. Inget problem med det och vi fick passera det norra bro valvet.

Natten tillbringade vi i en marina i byn Mesolongi. Att två marineros hjälpte till att förtöja och att det fanns s k ’ mooring lines’ i vattnet (man slipper ankare då) gjorde att det kostade 40 €. Toalett fanns att tillgå men dusch, el och vatten kostar extra.

Följande dag fortsatte vi till ön Kastos, som visade sig vara välbesökt av många andra båtar. Vi försökte flera gånger ankra utanför den lilla hamnen men ankaret ville inte hugga så vi gick vidare till en liten vik i närheten. Bra fäste med ankaret men sedan kom det tyvärr en charter båt vars österrikiska besättning inte skötte sin förtöjning mot land speciellt bra. De låg för nära oss och det ledde till att vi också fick ta till förtöjning mot land, vilket vi inte tycker om. Det är mycket mera komplicerat och båten kan utsättas för vindar från sidan, vilket sätter större press på ankaret och kan ge mera rörelser i båten. Vi föredrar att ankra och låta båten svaja med vinden.

En god middag i land och nästa dag vidare mot Vonitsa. På vägen passerar man svängbron vid Lefkas, denna öppnas numera rätt sällan och därmed var det gott om båtar som väntade på passage klockan 14. Vi hade koll på läget och allt gick väl.

I Vonitsa åt vi ’drunken mussels’, alltså blåmusslor in Ouzo-sås. En paradrätt som vi återkommer till ibland.

Sista dagen till sjöss inleddes med flera åskväder och regnbyar. TuSan skulle lyftas på eftermiddagen och vi hade såklart funderingar på hur det skulle gå. Förra varvet, Almira, hade en trång fålla som de ville att man skulle backa in båten. Sist lyckades vi få en liten krock då det var svårt att backa in båten med vinden från sidan. Nu var vi ju i Preveza och skulle lyfta båten på Aktio marina, som vi känner sedan tidigare. Deras fålla är betydligt bredare eftersom de också tar katamaraner, dessutom fick vi åka in framlänges vilket självfallet gjorde allt mycket lättare.

Lördagen blev sedvanlig båtvård och förberedande inför vinteruppehållet. Återigen visade sig den franske filosofen Voltaire’s princip att ’naturen avskyr tomhet’ vara sann – alltså att allt tillgängligt utrymme kommer att fyllas. Så även tid – all tillgänglig tid nyttjas och man blir klar i tid. Hade vi haft mer tid hade vi hunnit med mera men det viktigaste blev såklart ordnat.

Lyftet gick bra, vädret var lugnt under själva lyftet men därefter blåste det upp ordentligt och en liten regnskur hittade till oss också.

Söndagen bjöd på bilresa till Aten och dess flygplats. Päivi reste till Stockholm och Ott till Paris för att se till sina föräldrar.

TuSan får nu vila under vintern, vi räknar med att återvända i slutet av mars.

Det går ingen nöd på oss