Ett sista blogg-inlägg om vårens segeltrip i Grekland. Allt roligt måste ta slut någon gång …
Flera trevliga dagar i Poros med våra svenska och finska vänner tog slut och vi fortsatte färden mot Palea (Gamla) Epidauros, som ju också var vår första etapp efter vårens sjösättning. Nu närmade sig ju högsäsongen och det var ju inte säkert att vi skulle få plats vid stadskajen, men man kan ju också kasta ankaret och ligga på svaj utanför kajen vid behov.
På Navily-appen såg vi att en fransk båt låg vid kajen och var uppkopplade mot Navily, så vi kunde skicka ett direkt-meddelande till honom och fråga. Jodå, det fanns plats vid kajen bekräftade han och hjälpte oss sedan att förtöja när vi väl kom fram.
Middag på favorit-restaurangen (på en bakgata, mest till för lokalbefolkningen) gick bra även om vi fick plats på nåder – ett större sällskap hade bokat borden senare men tills dess fick vi vara där.
I Epidauros passade vi också på att ta ner seglen eftersom det finns gott om plats på kajen att vika dem. Man vill inte ha dem uppsatta över sommaren eftersom de blir smutsiga av de återkommande Sahara-sand regnen.
Vidare till Agii Theodors, alltså till Almira varvet där TuSan ska lyftas. Vi kommer fram kvällen före lyftet med tanke på att lägga oss i lyft-fållan under kvällen eller natten när det blåser som minst. Tyvärr ville varvet inte det av olika skäl så vi fick invänta nästa morgon. Det är svårt att backa in TuSan i fållan i sidvind och vi fick en lätt krock med kajkanten. Ingen större skada skedd (aktre ankaret tog det mesta av smällen) men nog är det förargligt.
Tusan lyftes utan problem och ställdes på sin sommarplats. Mycket noga med avsett datum för sjösättning eftersom man fyller på med båtar efter hand och därför måste veta när båtarna ska flyttas igen. Mycket logistik men det verkar fungera bra.
När vi nu stod på land kom såklart värmen på riktigt- upp emotb35 grader på dagen vilket gjorde att vi fick ta en siesta efter lunch varje dag. Det var helt enkelt för varmt för att jobba!
Vi lyfte båten en torsdag morgon och följande måndag lämnade vi varvet och TuSan för att åka (kommunalt) till flygplatsen och vidare till Paris, där bilen väntade på oss hos Ott’s föräldrar som bor där sedan 1971 (!).
Buster får åka i hund-bur i bagageutrymmet (vilket han inte tycker om) men desto roligare var det att titta ut genom fönstret i förortståget i Paris.
Efter några dagar i Paris bilade vi hem för att nu segla med ’MySan’ i Stockholms skärgård under sommaren. I början av september återvänder vi till Grekland och avser segla TuSan under september och oktober.
Vi hörs då – det går ingen nöd på oss!
S/Y TuSan 