I grekisk mytologi var Aiolos vindarnas konung. Han var son till Poseidon och Ame, gifte sig med Eos och fick ett antal barn, av vilka de viktigaste var Boreas (nordvindens gud), Zefyros (västvindens gud), Notos (sydvindens gud) samt Euros (ostvindens gud).

Vi har nu varit på väg i drygt en vecka och kan konstatera att vind-barnen är i full gång och verkar ha ett antal bråk sinsemellan. Den enda som lyser med sin frånvaro är Notos – alltså sydliga vindar, vilket vi behöver för att segla åt nordost på ett effektivt sätt.

Vi har genomgående haft ganska starka vindar, uppemot 12 m/s (ca. 24 knop), och därmed valt att ligga still i några olika hamnar. Först ut var gamla Epidauros (det finnes ett Nya Epidauros intill, såklart) som vi känner sedan tidigare. Här låg vi tre nätter utan avgift men sällskap av många fiskebåtar som kom och gick. En natt låg vi mer eller mindre inpackade mellan fiskebåtarna men vi, såväl som fiskebåtarnas besättningar, var glada och nöjda.

Vi fortsatte till Vathy, vilket är ett ortsnamn som återkommer ofta i Grekland eftersom det betyder ’hamn’. Även här har vi varit förut och första natten var vi enda fritidsbåten. Andra natten kom det 6 andra båtar, delvis med hyrskeppare och delvis med besättningar som hyrt båt men inte var vana vid den, såklart. Därmed ett antal små missöden vid förtöjningarna men ingen dramatik, man hjälper varandra. Eftersom vind-barnen hade full kalabalik var vi glada att vi hade den enda förtöjnings-linan i vattnet (så kallad ’mooring line’) som komplement till vårt ankare, alla andra båtar fick lita på sin ankring. När vi sedan kastade loss från Vathy satt vårt ankare så fast att vi fick kämpa litet för att få upp det, så nog satt vi säkert.

Från Vathy gick färden vidare till Poros, även det en by som vi besökt förut. Nu hägrade träff med Ingela &Lars på ”Baravara”, båtvänner som vi träffat flera gånger förut. I Poros fanns även Janne på sin ”Surfing Safari” och därmed blev det flera träffar på båtarna och i restauranger.

En liten familje-restaurang, Karavolo, måste få alla guldstjärnor som finns. Efter en mycket god middag återvände vi till båtarna och umgicks när plötslig sonen i restaurang-familjen kommer förbi med Ott’s kvarglömda telefon. Han hade gått längs med kajen, flera hundra meter, och letat efter oss – och han visste ju inte säkert att vi var på en båt! Otrolig service och han bara stack innan vi hann reagera. Kvällen efter återvände vi och gav honom 10€ i dricks som tack.

Efter Poros seglade vi till Ermioni, där vi nu ligger. Även Ingela&Lars seglade hit så det blev, återigen, en trevlig kväll på en trevlig restaurang. Telefonen glömdes inte kvar denna gång.

Vi avvaktar nu sydliga vindar som utlovas efter helgen – då tänker vi äntligen segla till nya upptäckter!

Det går ingen nöd på oss.