Jag har funderat en hel del på denna enkla mening: ‘Jag har seglat över Biscaya‘. För mig är detta så mycket mer än just detta korta, sanna påstående.

Som liten pojke på 60- och 70 talet slukade jag böcker, oftast inköpta på antikvariat när jag var på besök i Sverige. Det vart mest olika äventyrsböcker, allt från Enid Blyton’s ‘Fem’-böcker till W E John’s ‘Biggles’- äventyr, via alla klassiker såsom Skattkammarön, Villervalle i Söderhavet och Jules Vernes fantastiska Science (not anymore) Fiction.

Jag drömde om att vara pilot, astronaut och sjökapten – vilken grabb har inte gjort det. Självfallet blev livet aningen mera konventionellt med villa, vovve, video, Volkswagen och (k)vinna och jag är så nöjd med det.

Det har blivit en del äventyr – köpt en f d sidofarkost från Sovjeteran och konverterat den till fritidsbåt. Åkt motorcykel på världens högsta farbara väg i Himalaya (>5300 m ö h). Seglat 20 ton TuSan in i okänd hamn på natten utan motor (pga. soppatorsk).

Nu kan jag lägga till ‘seglat över Biscaya’ på listan. Som liten pojke var det sådant den gamle sjöfararen sa en mörk natt när stormen ven utanför huset. Han mindes när han gick på Biscaya hösten -17. 18 man över bord och saltvatten i rommen. Även skeppskatten kräktes. Fartyget hotade att spricka och han lagade en läcka med sitt träben.

Det var tider det. Nu har jag seglat på Biscaya. Det lär mitt nyfödda barnbarn få höra många gånger i framtiden. Ett minne för livet som jag gärna delar.

Hur var det då att segla över Biscaya? Vi hade kollat vädret ordentligt och de närmaste dagarna skull erbjuda perfekta förhållanden – vindar runt 6-9 meter i sekunden från nord/ nordväst. Vi kom iväg kl. 8 på morgonen och kunde snart stänga av motorn och gå enbart på segel. Autopiloten (han heter Ray Marine, men bara Ray räcker) sköter det mesta men han har ett hyss för sig ibland – han bara stänger av sig själv. Då står rodret som det gör och det leder till att TuSan svänger ur kurs. Vinden innebär stora krafter så det gäller att snabbt rätta till det hela. Under Biscayafärden larvade sig Ray en gång på detta sätt, jag måste kolla med tillverkaren vad de säger om detta.

Så det var inte så mycket att göra, faktiskt. Man håller ett öga på båten, radarn och AIS (ett system som visar andra fartyg i närheten, bättre än radar men inte heller perfekt) men fördet mesta tar man det lugnt. Läser en bok, tittar på en film eller får napp och håvar upp en Bonito ( tonfisk). Man njuter av tillvaron och tar det lugnt.

Fascinerande är också avsaknaden av Internet, Facebook, nyheter – allt detta som är vardagen finns inte. Vi har en kortvågsradio och med denna kan vi ta kontakt med vännerna i OSK (OceanSeglingsKlubben) vid bestämda tidpunkter samt skicka och ta emot korta E-postmeddelanden (utan bilder eller andra bilagor). Även väderdata kan vi få men det är alltså en ytterst rudimentär kontakt om man jämför med det man har till lands.

Att inte vara uppkopplad är skönt. Det behövs inte. Sova och äta sker när det känns rätt – varför styras av klockan? Självfallet turas vi om under nattpassen (någon måste alltid vara observant) men även detta gjorde vi på känn. När vakthavande blev (för) trött blev det byte, svårare än så var det inte.

På natten såg man stjärnorna. Helt underbart och inte alls som i land. Avsaknaden av land, människans luftföroreningar och inga stadsljus gör att natthimlen blir intensiv. Jag kom på mig själv med att tänka att jag är i rymdskeppet TuSan. Allt är mörkt förutom stjärnorna omkring mig och instrumentens svaga sken. Neil Armstrong måste ha haft en snarlik upplevelse på väg till månen – bortsett ifrån att TuSan säkert har tusentals gånger mera datakraft ombord än vad Neil hade (Nördvarning: Neil promenerade på månen 1969. Mikroprocessorn som idag finns i ‘allt’ uppfanns 1971. Respekt, Neil!).

Att lång- och längesegla är att uppleva livet. Man träffar nya människor, kulturer och miljöer. Ibland är det lugnt, ibland är det hektiskt. Planer görs och planer ändras. Tillfällen dyker upp när man minst anar det. Man får något att berätta och får höra många berättelser. Ungefär som mina pojkböcker. Fast i verkligheten.

Även om vi inte har en skeppskatt så har vi en skepp-skatt.