Tiden går när man har roligt …. Våra planer ändrades litet eftersom det började (fortsatte) att blåsa kraftigt. När kom fram till Brunsbüttel efter en händelselös färd – vad kan hända i Kielkanalen, följ diket? – förtöjde vi i deras lilla gästhamn på insidan av kanalen. En titt på vind och väder prognosen gjorde att vi bestämde oss för att fortsätta till Helgoland först tidigt nästa morgon, och då ta fördel av det utgående tidvattnet på Elbe-floden. Kvällen var vår i Brunsbüttel så vi festade loss ordentligt med hjälp av 2 öl och en Wienerschnitzel (Päivi tog ”Hafenplatte”, 3 sorters fisk).

Vi hade kollat med slussvakten att vi kunde slussa ut vid 5 tiden på morgonen och vaknade därför vid 04:30, brrrrr. Första upplevelsen av att behöva titta på klockan för att åka båt – vattnet rinner i lämplig mängd åt rätt håll, något man inte behöver bry sig om i Östersjön.

Ut ur gästhamnen och hojta på Kiel Kanal 1 (anropssignal på VHF kanal 13). Jodå, visst kan vi slussa ut – om en timme, kl 06:00. Vad hände med gårdagens besked? Ingen idé att tjafsa med tyska slussare så vi går tillbaka till gästhamnen för att äta frukost. 05:45 kastar vi loss igen och anropar slussen – nu är beskedet ”Visst, men då får ni skynda på !”. Vi går in som enda fritidsbåt efter lastfartyget Lady Christina som har sin propeller på, alltså strömvirvlar i en trång sluss. Det gick det också och sedan får vi vänta en stund på slussningen, det tar ca 20-25 minuter innan vi är färdiga. Tog slusspersonalen fikapaus eller vad hände?

Ute på Elbe är det många stora fartyg och TuSan känns liten, så här dags på dygnet är vi dessutom enda fritidsbåten. Allting är välreglerat och det finns gott om sjömärken så vi lägger oss ytterst i farleden och tuffar på. Tyskarna har en väldigt smart lösning i att alla sjömärken är numrerade så det är hur enkelt som helst att referera till dem. På VHF:en hör vi t ex att det är arbeten på gång vid märke 33, enkelt att förstå.

Vinden i ca 10 m/s rakt i käften, som vanligt. Vad som är mindre vanligt är att vi har tidvattnet i rumpan så vi går 7-8 knop över grund (enligt GPS:en) men bara 3-4 knop genom vattnet, eftersom vinden bromsar oss. Så vi tuffar på följer leden, som inte riktigt ligger så som sjökortet visar. Sandbankarna flyttar på sig och detta är ett fall där verkligheten får gå före kartan …

I sinom tid avtar tidvatteneffekten, dels för att tidvatten vänder efter ca 6 timmar men också för att vi nu är ute på Nordsjön och Elbe-tratteffekten inte finns kvar. Så nu puttrar vi på i 4 knop i motvinden.

Vid 16 tiden är vi äntligen ute vid Helgoland och passar oss noga för att gå i utmärkt led – det finns naturskyddsområden utanför Helgoland som är bannlysta för att trafik och detta ska tydligen bevakas (=bötfällas) noga. Rakt in till sjömacken och TuSan slickar i sig 851 liter skattefri diesel (8,50 kr/litern). Pumphandtaget var av det primitivare slaget så vi fick hålla i det hela tiden, säkert 30 minuter innan bägge tankarna hade fått sitt.

Förtöjning i gästhamnen vid flytbrygga (som alltså följer med tidvattnet upp o ner) och sedan en liten shoppingrunda – en bollfender hade hoppat av någonstans under resan (sökt asyl i Tyskland?) så den ersattes. Vidare till en öl (och middag) varvid vi skämtade om att spela luftgitarr på min Fender (det är också märket på en väldigt fin elgitarr). Låten var självfallet ”Love me fender” av Elvis Presley.

Promenad upp för Helgoland klippan för utsikten och sedan tillbaka till TuSan för litet samkväm och sedan god natt, vi bestämde oss för att fortsätta tidigt nästa morgon. Återigen beroende på tidvatten och väderprognos!IMG_2510[1].JPG

Onsdag 07:30 kastar vi loss och seglar i början, men sen dör vinden så järn-genuan fick startas igen. Detta var dock ungefär vad vi räknat med.

03:00 på torsdagsmorgonen kommer vinden och nu kan vi äntligen segla på Nordsjön, helt underbart!

All datakommunikation ligger nere pga. avstånd till land. Ingen mobiltelefon, inget internet. Undantaget är såklart Päivis telefon som 100 km från land plötsligt får ett SMS meddelande att Nacka kommun beklagar att sophämtningen uteblivit på onsdagen och kommer på torsdag istället. Bra att veta.

För den som tror att Nordsjön är tom kan jag berätta att det är många fartyg ute som åker litet varstans. Även om vi inte alltid ser fartyg med ögonen kan vi se dem på radarn och i AIS systemet. Vi blev även anropade av nederländska kustbevakningen som var ute och flög, de ville veta var vi kom ifrån (Helgoland) och vart vi var på väg (Edinburgh), när vi beräknas vara framme (lördag), hur många vi var ombord (3) samt vilka medborgarskap (svenska för att förenkla). Strax innan hade de diskuterat med ett lastfartyg som låg nära oss, det hade tydligen fel på något och drev ute på Nordsjön – och hade sin AIS avstängd så här var kustbevakningen mera bestämda.

Vi gör inte så mycket ombord – kollar kurs och segel då och då, för övrigt är det ganska lugnt. Päivi försöker fiska men inget napp än så länge. Vi har spelat Mah-Jong och läst böcker. Det är inte speciellt dramatiskt och så får det gärna fortsätta att vara! Vi vill ta dagen som den kommer och det är rogivande att titta ut över havet. Varje dag kl 10:00 och 21:15 har vi radiokontakt med OSK (Ocean Seglar Klubben) och berättar om vår position samt olika händelser. Det känns tryggt och skönt att vi i alla fall har en fungerande kommunikationslänk, även om det brusar och susar och ibland är stört omöjligt att förstå varandra.

Efter relativt lugna vatten och vindar i början får vi besked från OSK-kontakten att det ska blåsa upp till 15 meter under kommande natt – vi tar ner mesanen, rullar in genuan och revar storseglet (det betyder att vi minskar dess storlek genom att dra ner det en bit). Det blåser upp och det blir en mycket guppig del av resan. TuSan är byggd för detta men vi i besättningen använder ord såsom torktumlare, hiss, berg&dalbana m fl. Att sova i förpiken eller akterkabinen är inte möjligt på grund av alla rörelser, det är soffan i huvudkabinen som får vara säng vid flera tillfällen.

På fredagen 16 juni får vi plötsligt se delfiner som leker med TuSan – de simmar i hennes bogsvall men verkar också gilla att dyka under henne i sidled. Vattnet är nu mycket ljusare och blåare än vad vi är vana vid, och vi lägger märke till att Nordsjön inte är speciellt djup – för det mesta är det 30-40 meter djupt (något djupare närmare Skottland) men Stockholms skärgård har betydligt djupare vatten här o där.

Efter att ha fått en väderprognos från OSK igen på fredag förmiddag bestämmer vi oss för att sätta kurs mot Eyemouth, en liten fiskehamn som enligt Reeds Nautical Almanac (=bibeln till sjöss!) har en dygnet-runt-hamn och välkomnar fritidsbåtar. Vi seglar, motorseglar och bara motrar oss fram och lördag morgon vid 8 tiden (Skotsk tid) är vi framme. Harbour Master svarar på tredje anropet i VHF’n och vill veta storlek / djupgående, sedan möter han på kajen vid inloppet och visar hur vi ska lägga oss i Deep Harbour intill ett par andra båtar. Det känns skönt att vara framme efter 3 dygn till havs och vi tar oss en liten förtöjningswhisky – är man i Skottland så är man.

Harbour Master visar oss dusch, toa etc. och efter en välbehövlig dusch packar Christer ihop sina saker och tar bussen till Edinburgh, han flyger hem ikväll. Tack Christer för dessa 2 veckor tillsammans, det blev drygt 1000 sjömil ….

Päivi och jag fixar litet småsaker med båten och väntar nu på besök från Päivi’s systerson och flickvän som är i Edinburgh. Imorgon drar vi oss mot Edinburgh, tror vi. Nu börjar en litet mera avslappnad del av semestern.